Det finns sätt att hjälpa dem som drabbats akut av den fasansfulla översvämningskatastrofen i Pakistan.

Ibland diskuteras effekterna av bistånd liksom vissa paradoxer som finns inbyggda i biståndets egna förutsättningar: exempelvis att de länder som mest tycks behöva stöd samtidigt kan ha så usel infrastruktur att nödvändiga investeringar försvåras. Andra märkliga förhållanden uppstår då bistånd delvis kan kanaliseras i enlighet med militära hänsyn, snarare än behovet hos mottagarländerna. Så kan det fungera som "muta". Ytterligare ett argument som anförs är att biståndet i själva verket kan stärka korrupta politiker och antidemokratiska krafter, eller att det skulle vara ekonomiskt kontraproduktivt i längden.

Inget av dessa överväganden gäller akut katastrofbistånd, såsom det som nu är nödvändigt för att hjälpa de drabbade i den fasansfulla översvämningskatastrofen i Pakistan. Det finns flera sätt för vanliga människor i Sverige att hjälpa människor i en akut livshotande situati

Idag är den stora nyheten att Julian Assange, Wikileaks grundare, anklagas för våldtäkt och sexuellt ofredande av två kvinnor. Expressen var först ut med nyheten, men snabbt följde t.ex. Dagens Nyheter, Aftonbladet och Svenska Dagbladet på. Alla verkar vara överens om att det är en enorm nyhet. I tidningarnas artiklar kan man läsa vad han anklagas för, och att det även spekuleras om att det hela kan vara en del av en smutskastningskampanj mot honom och Wikileaks.

Det gäller dock att hålla isär begreppen. Analyserar man nyheten verkar den ha två komponenter. Den första är att privatpersonen Julian Assange är anklagad för våldtäkt. Den andra ä

Det har varit motigt för Socialdemokraterna under en lång tid nu. Under våren ledde De rödgröna tydligt i opinionsmätningarna (se tidigare blogginlägg på Audita), men sedan dess verkar Alliansen stadigt ha vunnit mark.

Mona Sahlins senaste utspel kanske kan vända trenden. I Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter kan man läsa om "den verkliga skattechocken", som SvD uttrycker det. Socialdemokraterna ska nämligen sänka skatterna för pensionärer mer än Moderaterna om de vinner valet.

Många tolkar nog detta som kontroversiellt, olikt socialdemokratisk politik, och populistiskt. Om man analyserar principerna bakom utspelet så finner man dock två intressanta saker. För det första kan man med lätthet tolka uts

Så har media än en gång "upptäckt" att djurindustrin är grym. Det visste vi ju. Ändå blir det inte riktigt verkligt förrän vi kan se det på TV. Men vilken sorts grymhet utmärker egentligen djurindustrin? Är inte djuren lika "elaka" mot varandra? Det särskilda med vår grymhet verkar vid en första anblick vara det utdragna lidandet, som formar en sorts tidlös tortyr för de varelser som utsätts. Kärnan i det hela ligger dock inte i någon form av enkelt fysiskt lidande som kan avhjälpas med plåster och medicinering, utan i det vidriga kategorimisstaget: att behandla levande varelser som om de inte vore levande. Som om de vore någonting annat. Och helt utan känslomässigt engagemang. Vi plågar inte för att vi är arga, upphetsade, eller ledda av jaktinstinkter. Utan för att det är effektivt.

Så plågar vi också oss själva.

En annan "nyhet": religioner har haft olika inställning till sexualiteten. I SvD 3 augusti rapporteras om en ny antologi om religion och sexualitet. Anton Geels, profe

Diskussionen om män, maskulinitet och våld aktualiserades igen genom den debatt som fördes i DN i juni och juli. Den här ronden tog sin början med Malin Ullgrens text Varför pratar vi inte om männen? och fortsatte med Dilsa Demirbag-Stens kritik av Ullgrens text i Skuld går inte i arv och Lisbeth Larssons Konsten att tysta en kvinna som törs tala om män.

Valarbetare för Kristdemokraternas ungdomsförbund, KDU, blev nyligen attackerade av en grupp unga män. Attacken ger naturligtvis uttryck för en antidemokratisk hållning som borde vara oförsvarlig. Men är den det? Finns det något sätt att rättfärdiga en sådan handling i dagens Sverige?

År 2008 undertecknade Sverige en konvention om att förbjuda klustervapen, men har ännu inte ratificerat den, enligt DN. Över 100 länder har skrivit på konventionen med motivationen att dessa vapen orsakar alltför mycket lidande för civilbefolkningen i de områden de används.

Det hade naturligtvis varit fantastiskt att leva i en värld där krig inte fanns. Det hade varit underbart om vapen inte behövdes. Tyvärr är det inte så världen ser ut. Och då ställs istället krav på att reglera vilka vapen som ska vara tillåtna, och hur och när de ska få användas. Som beskrivet i en annan artikel på Audita skiljer sig internationella konventioner på ett viktigt sätt från nationell lag - det finns ingen direkt tvingande kraft för att implementera dem. Det finns ingen internationell polis som ser till att la

Sverigedemokraternas ökande popularitet ses av många som ett stort problem, inte minst av de etablerade riksdagspartierna. Frågan om hur man bäst hanterar detta parti – genom att ignorera dem eller genom att möta dem i debatter – har diskuterats flitigt. Genom att analysera politiska händelser som förändringar i vad som betraktas som ”lämpligt” så kan nytt ljus kastas över denna viktiga fråga.

Ska fattigdom betraktas som något absolut eller något relativt? Just nu pågår en liten debatt i Sverige om huruvida regeringens påstående om att fattigdomen i Sverige faktiskt har minskat de senaste åren är en felaktig representation eller inte. Regeringen tolkar nämligen fattigdom som något absolut, vilket innebär att fattigdomen i Sverige inte ökar trots att klyftorna mellan fattiga och rika de facto blir större. Meningsmotståndarna, med de rödgröna i spetsen, ser istället klyftorna som det som är det dåliga i situationen, dvs. det som innebär fattigdom för dem som är fattigare. Det absoluta mot det relativa, alltså.

Vilket är då det rätta sättet att beskriva fattigdom? Argument som ibland framförs, t.ex. att EU eller FN använder det ena eller det andra måttet, kan knappast själva definiera vad som är det "rätta" måttet. Om något mått under en lång tid (EU har använt det relativa måttet sedan 1984) använts som definition kan dock vara ett argument, då en sådan måttstock kan använd

DN:s ledarsida konstaterar idag att kriget i Afghanistan går åt fel håll och förespråkar därför en ordnad reträtt av Västmakterna. Det är helt riktigt. Under 00-talet ägnade sig USA åt att med all kraft adressera de mest ytliga problem landet tycktes stå inför - "kriget mot terrorismen" - medan de underliggande skiftningarna i den globala maktbalansen, och de hot dessa medförde, ignorerades. Alltså byggde man gradvis upp ett väldigt budgetunderskott, tillät en spekulativ bubbelekonomi, och gjorde ingenting för att stärka USA:s position långsiktigt mot Kina (och Indien och andra ekonomier i stark tillväxt).

Den amerikanska statsskulden och den svaga ekonomin är ett mycket större långsiktigt hot än några terrorister. Militärt är fienderna både de gamla vanliga - exempelvis Ryssland, även om ingen direkt konflikt föreligger - och nya, som Kina. Inte Al-Qaida eller Irak. Ekonomiskt kommer utmaningen både inifrån och utifrån. Kanske tid för USA att avsluta sina meningslösa krig och förs

Svante Nycander skriver i en artikel i DN Debatt den 19 juli om ”vänstervridningen” inom delar av den svenska universitetsvärlden. Särskilt angriper han Sven-Eric Liedmans lärobok i politisk idéhistoria, ”Från Platon till kriget mot terrorismen”, som enligt Nycander ger en skev och ofullständig bild av liberala tänkare, samtidigt som den förhåller sig alltför öppet till Marx och marxismen. Vidare kritiserar Nycander en större tendens att nedtona den liberala traditionen vid de svenska universiteten och istället omfamna en ”postmodern filosofi” som ”är en reaktion mot det centrala i moderniteten, som förutsätter att verkligheten är åtkomlig för rationell analys.”

Oljekatastrofen i Mexikanska golfen har kostat BP motsvarande cirka 30 miljarder svenska kronor hittills. Vidare planerar BP att lägga undan cirka 150 miljarder för det framtida saneringsarbetet och andra utgifter kopplade till katastrofen. Detta kan verka vara enorma summor, och man kan tänka sig att BP går på knäna under denna ekonomiska börda. Så är dock inte fallet. Under de senaste åren har BP gjort en vinst på i storleksordningen 150 miljarder per år, vilket innebär att företaget har en förmåga att på relativt kort tid generera kapital som gott och väl täcker saneringskostnaderna och lite till. Om man väger den skada BP har åsamkat naturen och de tusentals människor som bor i området mot det dåliga i att kanske inte kunna ge någon aktieutdelning i år, så ter sig svaret i alla fall givet för mig. BP har råd.

Nu har Frankrikes nationalförsamling röstat för sitt fåniga burkaförbud. Men även senaten skall rösta, och lagen skall granskas av det franska lagrådet. Men att nationalförsamlingen, den starkare av det franska parlamentets två kamrar, nu röstat för det här förbudet är illa nog i sig. Klädförbud framstår som småaktigt, verkningslöst och onödigt (mycket få kvinnor bär över huvud taget burka i Europa, inklusive Frankrike). Förbudet är mest kosmetiskt och adresserar egentligen inga allvarliga problem. Och då är frågan vad denna kosmetiska åtgärd egentligen har för syfte? Den sänder mest ut en signal om svaghet, rädsla för det främmande, och en oförmåga att istället adressera djupare, underliggande frågor.

Vad kommer härnäst? Krav på basker och baguette under armen? Ja, ungefär så löjligt är ju förbudet...

Grattis på nationaldagen, Frankrike.

Så var det dags för en "affär" igen. Före detta arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin anklagas nu av en kvinna för att ha köpt sex av henne. Hur allvarligt är detta? Det hela kan förstås bedömas ur åtminstone två grundläggande aspekter, en juridisk och en moralisk. Dessa kan vägas samman för att diskutera de politiska implikationerna av det som skett. Vad jag kan se är den juridiska aspekten i det här fallet avgörande: en minister bör inte bryta mot lagen. Det tyder på dåligt omdöme och en dålig samhällsmoral. Däremot inte nödvändigtvis på dålig privatmoral. Och vilken relevans har moralen för politiken?

Under Almedalsveckan gick Alexander Bard ut och uppmanade Folkpartiet att anta en mera socialliberal linje, i motsats till den rådande "batongliberalismen". Och följande söndag beklagade Ulrika Knutsson i P1:s Godmorgon världen! att den socialliberala borgerliga vänstern tycks ha försvunnit. Personligen tror jag inte att det är många som har bildat sig en ordentlig uppfattning om vad som i grunden skiljer socialliberalism från annan liberalism. Att socialliberalismen inte är detsamma som nyliberalism är kanske många på det klara med, men eftersom vi har få riktigt renläriga nyliberaler i den svenska dagspolitiken så kommer man inte så långt med den distinktionen. Däför känns några reflektioner om socialliberalism inte helt onödiga.

Titeln på den här artikeln är förstås i en mening lite löjlig, eftersom svaret naturligtvis är ja – men det jag egentligen syftar på är förstås en annan fråga, nämligen: finns det utomjordingar i dessa; förekommer det bemannade farkoster från främmande världar i jordens atmosfär? Även om detta kan vi föra ett förnuftigt samtal.

Darwins teori om det naturliga urvalet är i princip obestridd inom vetenskapen. Med all rätt. Det är den teori som backas upp av den större delen av det vetenskapliga samfundet, och detta i sig kan vara ett skäl att tro på den. Och jag skriver tro, för som så mycket annat (kanske allt – det finns kanske inga fundamentala sanningar, och inget som kan bevisas fullt ut) går det inte att veta att den stämmer. Vetenskapen bidrar som bekant med preliminära sanningar som enligt pragmatikens regler fungerar så länge de ännu inte har motbevisats. I en kort sammanfattning bildar Darwins evolutionsteori en stark ”berättelse”, som har en hög grad av trovärdighet. Frågan är hur väl den korrelerar med andra accepterade "berättelser".

"På tio år dödas fler kvinnor och flickor i världen än de samlade dödstalen för 1900-talets samtliga folkmord, och de senaste femtio åren har fler mördats än det totala antalet män som dukat under i krig under samma 1900-tal. De dödas för att de inte är pojkar eller män. De dödas av män de känner väl, av graviditeter på platser där det saknas mödravård, av osäkra aborter, av män de känner mindre väl, av män de aldrig träffat förut, de är foster som aborterats efter att föräldrarna fått reda på att det är en flicka de är gravida med – listan kan göras hur lång som helst. Sedan slutet av 1980-talet använder (delar av) vetenskapen begreppet gendercide för att beskriva sakernas tillstånd, det vill säga systematiskt dödande av människor på grund av könstillhörighet".


Källa: Bang - feminism & kultur, nr. 2, 2010, s. 12.

För första gången någonsin gifter sig ett statsöverhuvud med en av samma kön. Islands statsminister Jóhanna Sigurdardóttir har nämligen gift sig med sin kvinnliga partner. Vad har då detta för konsekvenser? Faktum är att det på något sätt är en nyhet. Och poängen är att det inte borde vara det. Genom att skriva dessa rader kan några säga att vi förstärker de negativa strukturer begränsar samhällelig och social utveckling, istället för att förstöra dem. Självklart kan det vara så. Men sen finns det den andra sidan av myntet: genom att inte skriva om det kan man sägas vara en medlöpare som inte tar striden och uppmärksammar sådant som bör uppmärksammas.

Faktum är att Jóhanna Sigurdardóttir kommer att, vare sig hon vill det eller ej, fungera som en symbol för hur hbt-rörelsen vunnit mark de senaste decennierna. Det är dock värt att notera att det faktum att händelsen har fått så stor uppmärksamhet innebär att vi fortfarande har lång väg att gå innan homo-, bi- och transpersoner blir a

Att ett nationellt befrielseprojekt övergår i auktoritärt förtryck är en alltför vanlig historisk erfarenhet som utvecklingen i Algeriet och Zimbabwe visar. Detta även inom det sionistiska projektet, men det finns en speciell tragik då man bokstavligen gått från en symbolisk extrem till en annan. Från kosmopolitism till nationalchauvinism.

Så var det dags igen...England mot Tyskland i en måste-match i ett stort mästerskap. De båda lagen har en minst sagt ansträngd historia: 1966 vann England VM med 4-2 hemma på Wembley. England ledde med 2-1, men precis i slutet kvitterade tyskarna, som så ofta, och det blev förlängning. England gjorde mål igen, och ledde åter, med 3-2. Men målet är fortfarande kontroversiellt: var bollen över linjen eller inte? Det var svårt att avgöra, men linjemannen, som var från Sovjetunionen, godkände målet. I efterhand har det hävdats att det i själva verket inte var mål: bollen var aldrig över linjen. Och linjemannen själv lär senare ha svarat, när någon frågade hur han kunde vara så säker på att bollen var inne: "Stalingrad". Ingen skall säga att inte idrott och politik hör ihop...

1970 fick tyskarna revansch och slog ut England, liksom 1990 och 1996, när England spelade på hemmaplan igen. Den gången hade engelska tidningar laddat upp med rubriker som "Achtung Surrender". Men det kanske bästa

Bröllopsyran är påtaglig. Svensk handel är inte sen att dra nytta av det stundande bröllopet mellan kronprinsessan Victoria och Daniel Westling – överallt kan man se produkter som är specialgjorda för denna händelse.

Det tycks råda en viss hysteri i amerikanska media – Obama anses allt oftare vara ”inkompetent” och ”amatörmässig”, men samtidigt, bland högerdebattörer, beskrivs han som en ”tyrann”. Men en inkompetent tyrann är väl inte så mycket att oroa sig över? Det påminner lite om 1930-talets antisemitiska utfall, där det hävdades att judarna både var giriga kapitalister som sög ut vanligt folk och samtidigt kommunister som konspirerade för att krossa kapitalismen. En genialt intrikat konspiration, förvisso.

Men beskyllningarna mot Obama riktas även från liberalt håll i USA – och naturligtvis finns en viss dramaturgi i detta. Först höja upp någon till himlen, sedan störta avguden i gruset. Obama var först Messias; sedan fullständigt oduglig. Att han kanske bara gör så gott han kan under svåra omständigheter, och därvid ibland misslyckas, andra gånger sköter sig ganska väl, tycks inte ha fallit någon in. Men det är ju naturligtvis ett desto tråkigare budskap.

Här röjer sig ett problem med m

Porren, detta omoraliska, förtryckande ofog! Då ämnet kommer upp på tapeten diskuteras, är mitt intryck, nästan genomgående dess etiska aspekter; om hur den produceras, på vems villkor, för vem? Men oavsett denna vilja att fördöma och moralisera, så försvinner inte behovet eller efterfrågan, och man undviker, liksom när det gäller andra områden och fält, att ta upp företeelsens estetiska och känslomässiga tilldragelser, (vare sig det handlar om eggelse eller äckel), vilka tycks vara så oerhört mycket starkare.

Av någon anledning råkar jag hamna framför ett utdrag ur en TV-intervju: Lady Gaga, av alla människor, hos Jonathan Ross. Lady Gaga är en mycket känd artist, som skriver och sjunger sånger – hon är också ung (född 1986), och jag, som själv inte är särskilt gammal, kan komma på mig själv med att tänka: så ung hon är! Jonathan Ross är en medelålders (född 1960) man, som är Storbritanniens genom tiderna mest välbetalda programledare i TV. Han har också tilldelats en orden, och är mycket populär, trots att han säger rätt obehagliga saker till kvinnliga gäster. Som till Gwyneth Paltrow: att han gärna skulle ”knulla” henne. Han sade ingenting lika grovt till Lady Gaga, som satt mitt emot, och uppenbarligen verkade vara en ung, trevlig, begåvad tjej, men han kom ändå med en del anspelningar. Kul.

De senaste månaderna har varit de stora opinionsundersökningarnas tid. Naturligtvis är riksdagsvalet i höst mycket viktigt, och bör därför fokuseras på ordentligt. Sådant fokus kan vara så som DN gör i dagarna - låter ett reportage om en partiledare per dag täcka ett helt uppslag. Bra journalistik kan också vara att på olika sätt analysera de olika partiernas vallöften för att försöka avgöra hur rimliga de egentligen är. Bra journalistik är helt enkelt sådant som folk i allmänhet behöver för att kunna bilda sig en välunderrättad uppfattning om hur man vill lägga sin röst när det väl beger sig.

Sedan finns det dålig journalistik. Vi översvämmas som bekant av siffror från en mängd olika institut som ska illustrera hur "valvindarna" blåser just nu i Sverige. Det är helt enkelt för mycket sådant just nu. Dessa siffror säger egentligen ingenting - valet är först i höst! Självklart kan ett fåtal väl genomförda undersökningar ge en idé om hur man ska lägga sin röst, till exempel i sådana

Paul Volcker, en ledande amerikansk ekonom och rådgivare till president Obama, skriver i New York Review of Books att "One basic flaw running through much of the recent financial innovation is that thinking embedded in mathematics and physics could be directly adapted to markets." Med andra ord: en form av rationalitet som bygger på förutsägbara kalkyler som kan hanteras matematiskt, applicerades på finansmarknaden, som dessvärre är styrd av människor med deras flockinstinkter och känslosvall. Detta var ett av misstagen som låg bakom den gigantiska finanskrisen som började hösten 2008.

Någonting som dock irriterar många fler är förmodligen intrycket att de som orsakade krisen aldrig konfronterats med konsekvenserna. Det verkar som att oavsett hur inkompetenta vissa individer eller institutioner är, oavsett hur stora misstag de gör, blir resultatet ändå detsamma: de belönas rikligt. Det är kanske det som retat upp folk mest, i alla fall i USA, där detta blev mycket tydligt i samband

Världen är i nuläget i princip enig beträffande fördömandet av Israels agerande mot hjälpkonvojen "Ship to Gaza". Det finns vissa fakta som inte går att bortse från som visar att Israel har gjort en blunder av astronomiska mått. Fartygen som var på väg mot Gaza med olika förnödenheter - inte vapen - stoppades på internationellt vatten och bordades. Ett tiotal av aktivisterna (eller hjälparbetarna, hur man nu vill ha det) dog som ett resultat av denna bordning. Hundratals blev gripna och förda med tvång till Israel.

Det som inte kan bortses från är att det hela skedde på internationellt vatten. Hade det varit på israeliskt territorium så gäller israelisk lag, och man kan då tala om att Israel har "rätt" att agera. Utanför deras territorium gäller inte israelisk lag; det ligger i själva definitionen av vad som är ett lands territorium och inte.

I de internationella zonerna gäller andra regler. Här kan vi inte direkt tala om lagar, för det finns ingen utsedd myndighet som har vålds

Ett viktigt syfte med Audita är att främja diskussion. Alla åsikter ska kunna yttras och diskuteras. Vi hoppas på att utveckla det politiska och kulturella samtalet så att idéer inte göms undan, utan förs fram i ljuset för att kunna granskas ordentligt. Detta innebär att vi inte är rädda för att presentera åsikter av kontroversiell karaktär, så länge de håller sig inom lagens ramar. Auditas syfte är därför positivt för samhället i stort, och för den demokratiska ordning det bygger på. Det handlar om utveckling och samtal. Det handlar om att alla röster ska få höras, och i realiteten också kunna höras. I slutändan handlar det om rättvisa. Det handlar om att lobbyorganisationer och överdrivet exponerade ledarredaktioner påverkar samhällsutvecklingen på ett negativt sätt.

Maciej Zaremba skrev i DN söndagen 30 maj om grov mobbning på Ljungby Maskin, vars ägare enligt artikeln tvingat invandrare att arbeta gratis på hans gård, och även i övrigt betedde sig brutalt och med föga respekt för de anställda. Zaremba vill belysa både det enskilda fallet, och det större och möjligtvis växande problemet med vuxenmobbning på arbetsplatser. Det enskilda fallet kan jag inte säga så mycket om. Kanske stämmer alla Zarembas uppgifter. Kanske är ägaren till Ljungby Maskin en brutal översittare. Kanske sadist eller psykopat, eller bara okänslig. Kanske handlar det mest om pengar. Men när Zaremba i slutet av sin artikel försöker lyfta det hela till en mer generell nivå bränner det till. Här skisseras en vidare, mer civilisatorisk kritik.

President Obama har utsatts för en hel del orättvis kritik. Han tog över ett land i djup kris och en ekonomi på gränsen till en ny depression. De dilemman han ställdes inför verkade nästan omöjliga: skär ned på statsutgifterna och depressionen kunde bli verklighet. Skär inte ned - och alla klagar på den gigantiska statsskulden. Dra tillbaka de amerikanska trupperna från Irak och Afghanistan och anklagas för att vara "svag". Dra inte tillbaka dem: och anklagas för att fortsätta onödiga och kanske orättfärdiga krig.

Detta var arvet efter Bushs och Cheneys två katastrofala perioder. Ändå lyckades Obama ganska väl. Det blev ingen ny depression. Det blev en sjukvårdsreform som kanske inte var perfekt, men det rådande systemet verkade inte heller särskilt bra. Det blev en plan för gradvis tillbakadragande från Irak och Afghanistan.

Ändå har kritiken varit hård. En storm av missnöje har emanerat från konservativa debattörer och media i USA. Till viss del har den varit orättvis. Men nu h

En liten krets av nära lärjungar var i chock: deras läromästare, den bästa människa de kände till, en man som drevs av kärlek, som inte bar på någon bitterhet, som ansågs vara den visaste av dem alla, hade drivits i döden. Det hävdades att han var farlig och spred irrläror. Men lärjungarna kom att leva vidare, och efter mästarens död kom de att lägga grunden till de efterföljande årtusendenas andliga utveckling i Europa och i förlängningen hela världen. Så inleddes en enastående utveckling med en orättvis dödsdom i Västerlandets gryning.

Göran Skytte skriver idag i SVD, under rubriken "Wetterstrand är ingen Kamprad", om Maria Wetterstrands CV. Han uppmärksammar att hon aldrig haft ett "vanligt jobb" utan är en så kallad "broiler", som mest rört sig inom den partipolitiska världen. Sådana "broilers" finns förvisso, men frågan är om det är ett problem?

I förra veckan beslutade miljöpartiets kongress att de ”vill sänka normalarbetstiden till 35 timmar per vecka”, och gick därigenom mot partitoppens inställning. Frågan om sänkt arbetstid är dock inte ny. Miljöpartiet hade nämligen redan 2005 skrivit in i sitt partiprogram att de jobbar för att införa 30-timmarsvecka. Debatten som har uppkommit aktualiserar på ett intressant sätt själva premissen för idén om lönearbete.

Den engelska tidningen The Guardian skriver idag om den nye finansministern i Storbritannien, som signalerar om en kommande "nödbudget". I samband med en presskonferens meddelas att finansdepartementets avgående chief secretary, en sorts andra finansminister i Storbritannien, lämnat en lapp till sin efterträdare i den nya regeringen, där han skrivit att pengarna är slut.

Jag har tidigare beskrivit hur den politiska retoriken påverkar hur vi röstar, och hur viktigt det är att "äga" språket för att tillskansa sig popularitet och makt (se texten här. Den politiska grupp som tydligast har associerat sig med vissa nyckelbegrepp som ofta används i det politiska samtalet har en större möjlighet att övertyga och vinna politiska poänger.

Vilken grupp som just nu "äger" språket är tydligt. I många avseenden är det fortfarande de borgerliga partierna med moderaterna i spetsen, som inför valet 2006 effektivt tog över många begrepp som tidigare associerats med andra partier, som har ett diskursivt överläge.

Det finns två tydliga exempel på detta fenomen. För några månader sedan publicerade Timbro en rapport där de definierade begreppet "välfärdens kärna", vilket de rödgröna snabbt började använda. Idag kom ett annat. Peter Eriksson beskrev i P1 morgon att han tyckte att RU

En av de mest slitna tankefigurerna i det västerländska politiska tänkandet är den som härstammar ur ”eskatologin”, det vill säga den kristna teologins idéer om den yttersta tiden, när Kristus kommer tillbaka och återupprättar ett rättvist rike på jorden. Detta tänks innebära, för att uttrycka det kortfattat, ”att allt blir bra”.

Elton John har hindrats att uppträda i Egypten, efter att ha hävdat att Jesus var en mycket intelligent homosexuell man som förstod mänskliga problem. Ännu ett exempel på "muslimsk intolerans"? Kanske. Men också ett exempel på en trist kulturradikal tendens i Europa, där Kristus-gestalten ständigt måste skymfas. Säkert finns någonting tvångsmässigt i detta, ett försök till frigörelse från ett arv som fortfarande, fantastiskt nog, kan upplevas som förtryckande. Lite som en utdragen tonårsrevolt som inte riktigt vill ta slut.

Men, invänder någon, Elton John tycks hylla Jesus. Så vad är problemet? Som jag ser det följande: tankegången tycks vara att om Jesus var attraktiv och godhjärtad måste han naturligtvis ha velat ligga med kvinnor. Kanske helst många kvinnor. I enlighet med den nyttomaximeringslogik som på alla områden vinner allt större spridning i samtiden. Tanken att någon frivilligt avstår från sexuell tillfredsställelse för att söka en djupare, osjälvisk kärlek, i en tidvis förtvivlad existentiell kamp, blir för smärtsam.

Då är det lättare att vända bort blicken. Eller söka förklara bort. Han var ju trots allt...homosexuell. Eller impotent. Eller någonting ännu värre. För annars måste vi acceptera en brist i vår egen tid, i våra egna samhällen. Kanske en smärtsam frånvaro.

Den ekonomiska krisen i Grekland kan få konsekvenser som påverkar hela EU-projektet framtid. I det korta perspektivet är det absurt att ett litet land som Slovenien, som är en mycket ny medlem i EU (sedan 2004), ska behöva ta ett lån för att i sin tur kunna låna ut pengar till Grekland. Men de värsta konsekvenserna blir de långsiktiga. Det handlar om förtroende de olika länderna och institutionerna emellan. Det handlar om en syn på rättvisa och vem som ska hållas ansvarig för att lösa de problem som uppkommer.

Grekland har haft ett politiskt och institutionellt klimat som har möjliggjort den kris som nu uppkommit. Genom att under minst ett decennium skjuta ekonomiska problem på framtiden, och genom ett utbrett fusk med redovisningar uppkom den situation som nu kanske inte går att lösa på ett bra sätt. Grekland måste skapa en politisk och institutionell kultur som effektivt hindrar motsvarande situation från att uppkomma igen.

Frågan om rättvisa och ansvar är också intressant. T

Existentiella tankar, exempelvis om vår tillvaro i livet och vad döden innebär, har diskuterats sedan tidernas begynnelse. Dessa frågor är själva fundamentet för våra liv och fortsätter att kittla vårt medvetande med sin alltid närvarande och relevanta, men samtidigt svårgripbara och undflyende, natur. Få saker är så skrämmande som döden. Vetskapen om att vi alla förr eller senare kommer att få möta den är ibland överväldigande. Samtidigt är det viktigt att kunna förhålla sig till döden på ett rationellt och konkret sätt.

Den obehagliga islamofobiska vågen tycks rulla vidare genom Europa. Nu är det Belgien som är i färd med att förbjuda bärandet av heltäckande slöja på offentlig plats. Men även motståndare till sådana här klädförbud tycks ibland argumentera på ett märkligt och ensidigt sätt: de ger uttryck för en kvinnofientlig ideologi, och så vidare. Men måste vi inte också i så fall ta oss an sexualiseringen av det offentliga rummet i Västvärlden? Både det faktiska, som omger oss i stadsbilden, med ständigt återkommande halvnakna kvinnor, samt det virtuella, på internet, fyllt av alla sorters pornografi som är lätt tillgänglig för människor i alla åldrar.

För att inte tala om det faktum att jag flera gånger slagit upp morgontidningen för att ta del av en seriös debatt, och även där mötts av kvinnor iklädda underkläder. Varför kan vi inte överväga förbud också här? Det förefaller mig hur som helst vara ett mycket relevantare problem i Europa idag än det lilla fåtal kvinnor som bär heltäckande slöja

Ganska mycket, förstås. Exempelvis hur en grupp genialiska musiker får fram ett tungt sound utan att låta (alltför) fåniga. Hur omöjliga texter, dubbelgitarrer och tantfrisyrer går utmärkt ihop med coolhet. Men också en del annat.

En av Auditas redaktionsmedlemmar har nyligen blivit blockerad från en chatt på grund av sitt språkbruk. Vad var det för snuskigt ord som väckte denna reaktion hos mottagaren? I dagens nät-samhälle är nog de flesta ganska luttrade så man undrar ju vad en någorlunda väluppfostrad person kan ha hävt ur sig för att provocera så pass mycket. Många runda ord börjar susa genom huvudet när man hör berättelsen. Kanske något överraskande är epistemologi det ord som förskräcker så. Inte sprutluder eller jävla, helvetes, satans kuk/fitta. Epistemologi. Vadan detta?

Katolska kyrkan genomgår just nu en förtroendekris som är enorm. Den pedofilskandal som skakar organisationen är oerhört allvarlig, och diskussionerna om grunderna till varför situationen har uppkommit är många. Ofta höjs röster om att celibatet är boven i dramat. Tanken är att sexuell frustration ger upphov till de hemska handlingar som utförts. Samtidigt tillbakavisas denna idé nästan lika ofta som den framförs (se till exempel Svenska Dagbladets artikel om fyra katolska studenters idéer om detta).

En annan intressant aspekt av problemet är det faktum att förtroendet mellan auktoriteten – det här fallet kyrkan – och allmänheten skadas. Och detta fenomen har vi den senaste tiden sett andra uppmärksammade fall av. Johan af Donners nästan ofattbara svek mot Röda Korset och Cancerfonden är intressant i detta avseende. I förhören med honom (se till exempel [link: http://www.dn.se/nyheter/sverige/af

Ett vulkanutbrott på Island får konsekvenser för Europa: luftrummet över stora delar av kontinenten har varit stängt, vilket har inverkat på människors resande, lämnat resenärer strandade i främmande länder, och kostat flygbolagen enorma belopp. Vi har även kunnat läsa att John Cleese åkt taxi från Oslo till Bryssel.

Men vilka övriga reflektioner väcker detta? Den mest banala och uppenbara har ni kanske redan hört: det visar hur "sårbara" vi är inför "naturens krafter". Men det håller jag inte alls med om. Vad vulkanutbrottet snarare plötsligt synliggör är ju hur oerhört pålitliga de globala, tekniska systemen faktiskt är. Som i blixtbelysning ser vi nu hur ofta de verkligen fungerar, hur sällsynta dessa avbrott ändå är.

Berg är inte längre gudomliga eller gudars boningar, och ett enskilt utbrott utgör bara ett litet hack i den välfungerande, tekniska processen, i detta fall flygtransporterna. Bara som "system" kan naturen åter bli farlig - först då ställs våra egna, av mä

Idealet om en upplyst, offentlig debatt brukar föras tillbaka till just ”upplysningen”, som ofta beskrivs som antingen en rörelse eller en epok i Europas historia. Men det är nog inte nödvändigt att slutgiltigt definiera upplysningen. Den sortens fasta definitioner tjänar lite till, för att försöka fånga diffusa kulturella fenomen (och själva begreppet ”kultur” är ju också diffust). Istället skall vi beröra idealet om förnuftet, som det framträder hos vissa tänkare, och kritiseras av andra.

Att Dawit Isaak har suttit fängslad i Eritrea sedan 2001 har knappast undgått någon. Det är en sorglig historia på många sätt, inte minst för att "den tysta diplomatin" som hänvisas till inte verkar göra speciellt mycket nytta. Man vill ju gärna att de svenska myndigheterna lyckas åstadkomma något, även om man inte får reda på vilken typ av ansträngningar de gör.

Hur kan det komma sig att Dawit Isaak inte har blivit frigiven, trots (diplomatiska) påtryckningar från Sverige under många års tid? Naturligtvis på grund av att Eritrea är en diktatur och inte tar de hänsyn till pressfrihet och mänskliga rättigheter som demokratier förväntas beakta. Men ändå? En diktatur är också beroende av omvärlden på olika sätt, inte minst ekonomiskt.

I Dagens Nyheter i går publicerades i kulturdelen en artikel om just Dawit Isaak och Eritrea. Ett antal företag, bland annat det svenska Lundingruppen, planerar gruvdrift för att bryta guld i Eritrea. För att de ska få t

När jag var liten bodde jag och mina föräldrar granne med en man i 45-årsåldern. Han hette Kurt och jobbade som försäljare på ett företag som jag inte längre minns namnet på. Han hade inga egna barn, men det hände ofta att jag gick dit och hälsade på. Vi brukade köra radiostyrd bil, och med ölburkar som mål lärde Kurt mig hur man skjuter luftgevär. Mycket spännande för en pojke en bit under tioårsstrecket! Andra gånger bjöd han på fika och vi satt och pratade. Om vad kommer jag inte ihåg, men något hade vi gemensamt trots åldersskillnaden. Jag hade mycket roligt tillsammans med Kurt, och jag tror att han också tyckte om mina besök. Under de senare åren har jag inte träffat honom så ofta, men jag har förstått att han gått i pension och levt ett ganska lugnt liv.

I söndags dog Kurt, 70 år gammal. Inte av sjukdom eller ålder; 70 år är inte så mycket, och när jag träffade honom senast verkade han må bra. Nej, Kurt blev knivmördad. Av en kvinna som han, såvitt man vet hittills, aldrig ha

Liz Cheney, dotter till USA:s före detta vicepresident Dick Cheney, äntrar nu på allvar den politiska scenen. Frågan vi bör ställa oss är: vad kommer detta att innebära för världspolitiken?

När Barack Obama valdes till president i USA var det många som drog en lättnadens suck. Speciellt i Europa verkade folk vara oerhört trötta på George W. Bush och den retorik som under åtta år hade använts. Man var trött på hans eviga tjat om kriget mot terrorismen (som ändå inte verkade fungera), om att "är ni inte med oss så är ni emot oss" (vilket tyder på en alldeles för förenklad världsbild), och om insinuationerna att de amerikanska värdena alltid stod högst och att allt annat egentligen bara var sekundärt och mindre värt.

Barack skulle ändra på allt det. Guantánamo skulle stängas och en rättrådig politik som bygger på rationalitet, diplomati och respekt för andra kulturer skulle införas. Dessa förhoppningar har till viss del besannats, och detta ska naturligtvis uppskattas.

Men vad

På en video kan vi nu se hur amerikanska soldater hänsynslöst och okunnigt mejar ned oskyldiga i Irak - men hur kan vi tänka vidare kring detta våld? Svaret är inte självklart. Visst kan vi anlägga moraliserande aspekter, men frågan är hur långt vi kommer med sådana fördömanden. Vi kan anlägga ett juridiskt perspektiv och konstatera, med Ove Bring, professor i folkrätt, att detta är en krigsförbrytelse. Vi kan förfasas över den oerhörda distansen i videon, där människor mejas ned på till synes samma sätt som i ett dataspel. En kritiker kunde invända att medeltidens människor i alla fall mötte varandra öga mot öga i våldet. Men det är ju inte heller riktigt sant - den tidens riddare tvekade inte att meja ned uselt beväpnade bönder och stadsbor från hästryggen, iklädda tungt pansar, om de tyckte det behövdes. Våldet är knappast nytt, och faktiskt inte heller denna form av distanserad brutalitet, även om man skulle kunna tro det.

Att Irakkriget inte blev så lyckat är de flesta idag öve

Vad kunde vara mera passande än en återuppståndelse så här i påsktider? Sedan starten för ungefär ett halvår sedan har Audita förvisso bara blivit alltmer levande, så vi har kanske inget att återuppstå ifrån, men vi i redaktionen är ändå mycket glada över att i dag lansera en ny version av Audita.

Vad karaktäriserade de gångna tio åren? Och vad kan komma att karaktärisera de kommande? Den amerikanska tidskriften Time kallar 00-talet för ”The Decade from Hell” och hoppas att 10-talet blir bättre. Men var det verkligen så illa? Och kan vi överhuvudtaget säga någonting meningsfullt om det som skall komma? Vår förhoppning är i alla fall att 10-talet skall medföra en öppnare debatt och en större intellektuell nyfikenhet bortom fastställda doktriner, vare sig dessa är ”religiösa” eller ”ideologiska”.

Det ”klassiska” kan dels beteckna en viss bestämd stil, eller vissa besläktade stilar – till exempel det ”klassiska” Greklands arkitektur, eller ”klassisk” musik i Europa under några århundraden (1600-1900-tal). Men det kan också beteckna vilket verk som helst, i vilken stil som helst, som lever kvar och fortsätter locka nya beundrare i generation efter generation, medan mycket annat av det som skapades under samma tid glöms bort. Skapas det sådan ”klassisk” musik just nu?

Vad har vi egentligen uträttat under de senaste tio åren? Några av oss har kanske skaffat sig drömjobbet eller blivit föräldrar medan andra har löst problemet med förvaringen av kärnkraftsavfallet. Åter andra har kanske inriktat sig på att trotsa tyngdlagen eller helrenovera sina hus och gjort ett utrotningsförsök av mördarsniglarna i tillhörande trädgård. De flesta av oss har säkerligen tittat på TV i pauserna.

Två viktiga motsatta poler inom samtida och framtida politik skulle kunna betecknas som ”enhetlighet” respektive ”mångfald”, en motsättning jag har berört i en tidigare artikel. De etablerade politiska partierna tycks emellertid inte uppmärksamma denna polariserings olika möjliga uttryck, varför de inte heller förmår erbjuda någon sammanhängande politik för att möta samtidens och förmodligen den närmaste framtidens utmaningar. Kanske kommer detta att förändras under 2010-talet, med politiska rörelser som tydligt positionerar sig inom det nya spänningsfältet? I syfte att grunda för ytterligare utläggning om dessa tankar, skall jag i det följande något utförligare beskriva de nämnda polerna.

Tiden är naturligtvis av avgörande betydelse för det politiska tänkandet. Ideologierna söker greppa och forma tiden, som de på ett omvälvande sätt förstår som historia. Vi tar detta för givet, och ser därför inte det radikalt nya i detta. Men frågan är vad som sker när ideologiernas stora berättelser om mänsklighetens förflutna och framtid inte längre upplevs som trovärdiga – samtidigt som ett omfattande av en fragmenterad driftsutlevelse inte heller för det politiska tänkandet framåt. Finns det fler alternativ?

Det som hände på en parkeringsplats i Landskrona den 29 mars har upprört många. Det faktum att två pensionärer blev nedslagna efter att ha tutat på en bil som stod i vägen, varpå den ena - en 78-årig kvinna - dog av misshandeln två dagar senare fick församlingar från olika trosinriktningar och en stor mängd människor att gå samman och manifestera sitt ogillande igår. Händelsen är helt enkelt mycket tragisk. Dessutom är den svårbegriplig. Man ställer sig frågan: vem skulle kunna utföra ett sådant vansinnesdåd? Ändå har det hänt.

Utan att för en sekund förringa det fruktansvärda i vad som hände dyker en tanke upp hos mig. Blev det brott gärningsmannen utförde värre av att kvinnan faktiskt dog två dagar senare? Det förefaller mig som att det onda med brottet var det som hände i situationen, dvs. vad gärningsmannen hade för avsikter (eller brist på avsikter) där och då. Vad som ska bestraffas bör väl vara vad en sådan handling vanligtvis brukar leda till, och inte vad den faktiskt ledd

Det var ett ju överraskande besked som kom 1 april, att riksdagspartierna beslutat sig för att gå samman i ett gemensamt parti, ”Folkets Väl”. Motivet sades vara att de tröttnat på att käbbla om småfrågor i valkampanjerna. ”Några kronor hit och dit i bidrag och skattenivåer, det löser vi på vanligt svenskt sätt internt inom vårt nya parti.” Den stora frågan man vill fokusera på, sades istället vara den bristande jämlikheten på nationell och global nivå.

Hegel skrev om konstens slut och Nietzsche tvekade inte att tala om ”Guds död”. I det första fallet är jag beredd att ge Georg Wilhelm Friedrich rätt: konsten har verkligen förfallit till någonting som knappast kan leva upp till några upphöjda anspråk längre. Vad gäller Gud är jag inte lika säker. Men kanske skall vi ställa frågan om nästa upphöjda ideal: kärleken.

För eller emot droger? Det vill säga: bör de droger som nu klassas som ”narkotika” av varierande farlighetsgrad helt enkelt legaliseras? Eller bör de fortsatt vara förbjudna? I båda fallen frågar vi oss: i så fall, varför? Men varför inte istället skissera en tredje väg, bortom denna sterila dikotomi? En analogi med bilkörning kunde vara fruktbar för att visa det absurda i den tudelade drogdebatten: antingen skall femåringar utan någon som helst utbildning få kasta sig ut i 200 kilometer i timmen på motorvägen, eller så får ingen i hela Sverige köra bil.

Irländsk polis har nyligen gripit sju personer som misstänks haft för avsikt att mörda Lars Vilks. Denna händelse bör ses som en kränkning av det öppna samhälle som är grundläggande för de liberala demokratierna. I samband med detta väljer vi i Auditas redaktion att publicera en artikel av Lars Vilks där han själv beskriver hur han ser på sådana hot.

Lars Vilks fick den 4 januari ett nytt dödshot genom en telefon från Somalia. Den teckning av profeten Muhammed som rondellhund som han gjorde sommaren 2007 skapar alltjämt reaktioner.

Vinter-OS i Vancouver är nu över. Men vad betyder de olympiska spelen för oss? Går de att kritisera, eller är de tvärtom ett spektakel som trots allt skänker spänning och glädje till människor över hela världen? Eller är det bara en trivial samling lekar för vuxna som borde veta bättre?

Tommy Zethraeus sköt ihjäl fyra personer en decembernatt 1994, och dömdes senare till livstid i fängelse. Nu, drygt 15 år senare, vill han få sitt straff tidsbestämt. Att någon som har begått ett brott ska straffas för detta betraktas av många som rättvisans kärna. Begrundar man vad relationen mellan straff och att sona ett brott är, så framträder dock hur otydliga och godtyckliga de principer enligt vilka brottslingar straffas egentligen är. Zethraeus fall aktualiserar en debatt om hur man bör bestraffa brottslingar, och hur detta påverkas av tidsaspekten.

”Avatar” är en film som med ny 3D-teknik försöker slunga oss in i en främmande värld, en måne kring en planet någonstans i rymden, som präglas av en konflikt mellan människorna, som är där för att idka rovdrift på naturen i jakt på ett dyrbart mineral, och en exotisk urbefolkning, som hellre lever i enkel harmoni med naturen. Dessutom har de blå svansar och är mycket bra på att klättra i träd. Men det märkliga med denna film är inte bara att den använder sig av hypermodern teknik för att kritisera tekniken, utan också att filmens ”natur” så tydligt utgör en metafor för – tekniken.

Vem har det yttersta ansvaret för att jag överlever? Är det jag själv – eller är det samhället jag lever i? När jag skriver överleva så menar jag överleva. Det handlar inte om rätten till ett bra jobb, yttrandefrihet eller kärlek. Utan vem är det som ska se till att jag inte svälter eller fryser ihjäl?

Birgitta Ohlsson har utsetts till ny EU-minister vilket har lett till en uppmärksammad debatt. Hon är gravid och barnet väntas i sommar, mitt i den kvarvarande mandatperioden. Detta har föranlett kritik från olika håll och röster har höjts om att hon för det första inte borde ha erbjudits jobbet och för det andra inte borde ha tagit det på grund av att hon väntar barn.

”Pregnant pussy is the best you can get, fucking the bitch while her baby’s sucking dick.” Underground Kingz låt ”Pregnant P***y” är förmodligen den vulgäraste jag någonsin hört, i alla fall med avseende på texten. Den är helt enkelt så fruktansvärd att man tvingas konstatera att det hela är ett sorts absurt skämt, som leder över i ett gapskratt. Ändå anspelar den på någonting viktigt, paradoxalt, och fasansfullt i vår egen samtid.

Som alla vet finns det många negativa effekter för dem som drabbas av arbetslöshet: ekonomiska problem, känslor av att man inte behövs, man tappar den sociala gemenskapen på jobbet och man kan tappa kompetens om man är arbetslös under en längre period. Ur samhällets perspektiv går vi miste om de resurser som inte används. Det finns dock ett sätt att helt slippa dessa problem.

Onsdagen 27 januari möttes ledarna för Sveriges två största politiska partier i en duell som sändes i P1. Statsministern lär enligt DN ha sagt följande: ”Jag ogillar skarpt den här idén att man av religiösa skäl skulle kunna ursäkta att kvinnor inte får visa sitt ansikte. När jag talar väl om Sverige som föregångsland så är det för friheten jag upplever här. För mig är det frihet att man får visa upp sig och inte skämmas för någonting.” Reinfeldt uteslöt inte ett förbud mot burka, den heltäckande dräkt som vissa muslimska kvinnor bär. Det borde han ha gjort.

Vissa människor föds utan ben och armar, andra med anlag för svåra sjukdomar och åter andra med ett utseende som för många kan vara frånstötande, medan andra människor föds fullt friska och attraktiva. Det finns en (psykologisk eller kulturell?) tendens hos människan som får många att tro att detta är orättvist medan ett fåtal kanske snarare skulle säga att det är rättvist (kanske i kraft av dessa personers handlingar i tidigare liv eller något sådant). Detsamma gäller vår attityd till naturkatastrofer som jordbävningar och vulkanutbrott. Medan vissa kanske skulle säga att det är orättvist att Haiti drabbades men inte andra delar av världen så tror andra att katastrofen var guds straff för Haitiernas synder (synder som bara gud känner till?) och därmed rättvis. Misstaget som begås här är att tro att begrepp som ”rättvisa” och ”orättvisa” är applicerbara på den här typen av händelser och fenomen. Dessa saker är varken rättvisa eller orättvisa - de bara är. Världen är varken rättvis eller orättvis till sin natur, det finns helt enkelt ingen kosmisk (o)rättvisa.

Ett fragment av Herakleitos fångar någonting av politikens fundamentala dilemma: ”Folket måste strida för lagen som för stadsmuren.” Men den ”lag” det talas om är en konkret ordning, som varken är evig eller oföränderlig, och som är knuten till blodiga strider i det yttre, liksom till ofta farliga tendenser i det inre. Och tänkandet självt kan också erövras och förloras.

Med risk för att verka högtravande och elitistiska: den som lyssnar på exempelvis ”Ring P1” möts uppenbarligen av inslag av varierande kvalité. Självklart ska alla kunna uttrycka sina åsikter – denna princip är enligt oss en av de viktigaste i samhället – men varför kan inte public service-företagen också tillhandahålla ett riktigt kvalificerat debattforum? Inte i jakt på lyssnar- eller tittarsiffror eller för att erbjuda maximal underhållning, utan bara för att vi tycker det är väldigt viktigt.

Ungefär två månader har gått sen vår webbtidskrift startade i början av november. Under denna tid har ett 30-tal artiklar publicerats, och vi i redaktionen är mycket glada över den debatt och de nya tankar som fötts i denna process. Ett stort tack till alla er som medverkar på Audita! Framöver kommer mycket nytt att hända på Audita, både innehållsmässigt och layoutmässigt.

Albert Einstein – geniet. Det står utom allt tvivel att Einstein var en av de största tänkarna inom fysiken på 1900-talet. Kanske någonsin. De bedrifter han stod för revolutionerade ämnet fullständigt, och hade därigenom också konsekvenser för samhället i stort. En fråga måste dock ställas: har inte Einstein överskattats ifråga om sin politiska relevans?

Den senaste tidens löp i blaskpressen har rapporterat om golfaren Tiger Woods otrohetsaffärer och hans svenskfödda fru Elin Nordegren, varför historien också i Sverige har alstrat ett massmedialt värde. Även i ett antal debattprogram i TV har frågan satts på agendan, men den har då, vilket också är av större intresse, glidit över i en fråga om huruvida monogami eller polygami är att framlyfta såsom ideal. Diskussionen har varit full av medvetna eller omedvetna missförstånd och ytliga poänger. Debatten fördes redan på 1960-70-talen, men självdog då de som förespråkade polygami ofta föll i egen fälla. Nu förs den företrädelsevis av personer i tjugoårsåldern, och som det verkar, i tron om att de torgför något nytt.

Så har även jag sett ”Zombieland”, filmen som blivit en oväntad succé i USA. Enligt de flesta kritiker handlar den om – just det: zombies. Det vill säga människor som förvandlats till hjärndöda monster med ett enda mål: mat. I människoform. Zombierna är med andra ord väldigt hungriga, och ganska farliga. Men detta är bara filmens ytskikt – finns det en djupare mening?

Hur ser litteraturens framtid ut? Vilken är den berättelse som under de kommande åren ska bli alltmer angelägen att skildra?
"Parasiten" av Fredrik Ljung är en delvis självbiografisk roman som utkom förra året och passerade relativt obemärkt, men som – helt och hållet oavsiktligt – står ensam i sitt slag när det gäller att synliggöra 00-talets skick och all den smärta som är i omlopp.

I dessa ekonomiska kristider har diskussioner om lönesättning och löneförhandling tagit större och större plats i våra medier. Den genomgående tanken verkar vara att vi som individer ska lära oss att förhandla för att få upp lönen. I denna diskussion slås man av hur snedvriden synen på relationen mellan lön och prestation har blivit.

Konflikten mellan psykoanalysen och den medicinska psykiatrin brukar med jämna mellanrum komma upp till ytan. I mångt och mycket är det en konflikt mellan materialism och idealism, där man från psykiatrins sida raljerar över vad man menar är psykoanalysens ovetenskapliga tillvägagångssätt, medan man från psykoanalytikernas sida menar att även om man från psykiatrins sida genom medicinering botar de psykiska symptomen, så tar man inte itu med dess etiologi eller det som ger upphov till att nya symptom bildas.

Schweizarna har röstat nej till minareter. Detta aktualiserar en rad frågor, som emellertid aldrig når den offentliga debatten. Det beror förmodligen delvis på att många människor, även inom universitetsvärlden, har en ogenomtänkt syn på vad ”religion” är och kan vara – men också på att många människor är låsta i sina ideologiska positioner.

Orden ”rättvisa” och ”frihet” har centrala positioner i det politiska samtalet. Många ser dem som de kanske mest värdebärande orden i detta sammanhang. Samtidigt är det ibland lite svårt att sätta fingret på vad de egentligen betyder. Jag vill här påstå att deras respektive betydelser är diffusa och att de ofta används som retoriska slagträn. Den som är bäst på att använda dem vinner också många politiska poänger.

Belgiens premiärminister Herman Van Rompuy blir EU:s permanente ordförande. Detta väcker åter farhågor kring EU:s demokratiska underskott, men också frågor om vad EU egentligen är för någon sorts politisk entitet, och vad framtiden eventuellt bär i sitt sköte.

Den politiska kalabaliken kring Vattenfall den senaste tiden är svår att förstå i ljuset av den ideologiska retoriken hos aktörerna. Vad är det som sker i det som synes ske?

Det är förvånande att det råder selektiv minnesförlust hos upphovsmännen när det tagits ett initiativ till skapandet av ett nytt svenskt historieverk. Vissa delar av historien är tydligen fortfarande viktigare än andra.

De sociala, ekonomiska och politiska omvälvningarna under 1800-talet, urbaniseringen, industrialiseringen, den tekniska utvecklingen, liberaliseringen på en rad områden, kom att skapa nya funktioner och ändamål, nya föreställningar och förhållningssätt. Men hur hanterade man situationen? Ett dualt laborerande tog vid, vilket nutidens stadsbyggnadsdoktriner förbjuder. Det korta minnets påbud och glömskans gladeliga befrielse anses nyskapande. Eller snarare; den skapar nya problem, och förkastar tidigare lösningar. På 1800-talet gjorde man ofta tvärtom.

I DN idag, 7 november 2009, rapporteras om kontroversen kring SJ:s nya tågvärdar. Den försämrade arbetsmarknaden tycks ha lett till att SJ kan ställa krav på nyanställda som förr ansågs fräcka: de får inte betalt under den tre veckor långa utbildning som föregår anställningen och framförallt, måste själva bekosta sina arbetskläder. Facket protesterar – och kan ”betraktas som fjantiga”, tycker Malin Siwe på DN:s ledarsida. Men är det så fjantigt?

Är det genusinkorrekt att köpa skor som smärtar? Är det genusinkorrekt att skaffa barn vid 20? Vilka val ska vi göra, vilka vägar ska vi välja för att hamna på fredad mark?

I ekonomivärlden har allt fler röster höjts för att komma till rätta med de negativa konsekvenserna många tror att så kallat "kvartalstänkande" leder till. Trots de många intressanta parallellerna mellan ekonomivärlden och den politiska världen så hör man sällan samma typ av kritik riktad mot politiker. I motsats till Carl Rudbeck vill jag betona att de problem som ett sådant kvartalstänkande leder till är betydande även inom politiken.

De politiska partierna skapades i de flesta fall i en annan tid. De viktiga motsättningarna då är förmodligen mindre viktiga idag. Därför brister det i förmågan att urskilja dagens och morgondagens viktiga spänningsfält.

Att årets fredspris till Barack Obama innebar ett märkligt val från kommitténs sida är knappast en originell observation. Liksom stora delar av övriga världen noterar jag med förvåning att någon som i stort sett saknar internationell erfarenhet och som varit president endast en kortare tid får ett pris för någonting som eventuellt kommer ske. Postmodernismen må vara mer eller mindre överspelad som trend inom det akademiska livet, om detta må man tvista. Men det postmoderna tillståndet lever och har hälsan.

Historien beskrivs oftast som en naturlig och självklar väg fram till nuet, när verkligheten snarare var en vindlande stig genom snår och skog. För att kunna begripa dagens Europa måste man förstå dess tillkomst och då åsyftas inte den tillrättalagda varianten om herrarna som var trötta på krig och elände (med tanke på att dessa statsmän samtidigt förde brutala krig i kolonierna). Om man lyfter fram de alternativ som negligerades blir det också klarare att framtiden inte är given.

Rättigheter fungerar som en viktig institution i svensk politik och ekonomi. Utan detta begrepp skulle vi alldeles säkert inte haft den materiella utveckling som vi har haft i västvärlden hittills. Samtidigt ifrågasätts vanligtvis inte begreppets betydelse.

Rädslan för växthuseffekten och andra globala kriser riskerar både att vitalisera och att kväva samhällsdebatten. Apokalyptiska visioner slår lätt över i uppgivenhet eller i drömmar om orealistiska framtida utopier, medan en tillkämpad känsla av normalitet hotar att förblinda oss eller göra oss cyniska. Ett rimligt förhållningssätt kombinerar en öppenhet inför både risker och möjligheter med insikten att våra uppskattningar kring en framtida händelseutveckling utgör provisoriska skisser, snarare än fastställda dogmer.

De politiska åtgärder som ofta föreslås som lösningar på klimatproblematiken kommer att innebära högre skatter, ökad makt för politikerna på den enskildes bekostnad samt att vår konsumtion skall kontrolleras och beskäras på en mängd olika sätt i syfte att "rädda klimatet". Jag lyfter frågan om inte den här "lösningen" är värre än själva "problemet" och antyder mer individualistiska lösningar på de problem som ett varmare klimat kan leda till.

Det var inte särskilt komplicerat att vara feminist på den tiden jag var en singel som läste genusvetenskap och bodde i en etta i Lund. Jag byggde upp en hel mängd stenhårda principer gällande jämställdhet i förhållanden. Principer som jag absolut inte kunde tänka mig att kompromissa med. Det personliga är politiskt.

Musik är en kollektiv vara eftersom många kan lyssna på samma låt och eftersom man inte kan hindra spridningen på Internet. Därför bör musik behandlas som andra kollektiva varor: staten betalar och medborgarna får fri tillgång.

Årets nobelpris i litteratur ger upphov till en reflektion kring litterära priser, litteraturens rang och i förlängningen frågan om litteraturens relevans överhuvudtaget i samtiden. Goethes roman "Valfrändskap" är ett exempel på klassisk litteratur, ett verk som ännu säger oss något viktigt om vår tid - men vad?

I samband med lanseringen av ytterligare en webbsida för diskussion om politik, samhälle och kultur ställer jag mig som medverkande frågan vilken min roll eller funktion här skall vara. Ska jag försöka upprätthålla den redan nu tynande lusten att skriva om Hägglunds härjningar eller om Usama bin Ladins senaste inredningsidéer som tar upp frågor som vilka färger som passar bra ihop med grottgrått? Det finns säkert en förväntning från somliga att jag ska utgöra den "kvinnliga rösten" här som tar upp frågor som inte endast lockar män som "tycker om att diskutera".

Bilder av den modernistiske arkitekten såsom geni och kulturhjälte med särpräglade egenskaper för att tolka samhällsandan, målades under modernismens glansperiod upp. Arkitekten hade förmågor att förutse framtidens behov och skapa en arkitektur för den, att framlägga universella och en gång för alla givna lösningar. Men hur gick det, och är vi idag istället på väg framåt till dåtiden?

Etablerade medier fyller en viktig funktion genom kontinuerlig bevakning och korrespondenter. Problemet är att den offentliga debatten inte är öppen för alla på lika villkor: vissa människor har ett företräde och vissa perspektiv favoriseras. Här kan Audita spela en viktig roll för en öppnare debatt.

Levande Historias utställning om terrorn i Kambodja under 70-talet, och det faktum att vissa svenska intellektuella, till exempel Jan Myrdal, stödde Pol Pots regim, väcker vidare frågor kring det fria tänkandets roll i samhället. Löper vi själva rentav en risk att förblindas av våra doktriner?

Hanne Kjöller i DN hör till de debattörer som förespråkar arbetskraftsinvandring. Arbetskraftsinvandring kan bli gynnsamt för både invandrarna och mottagarlandet, men samtidigt framförs vissa motargument. Dessa kan emellertid ifrågasättas, även om de kanske inte kan avfärdas utan vidare. En mer nyanserad reflektion är önskvärd, både i denna fråga och gällande invandringsdebatten i dess helhet.

Hur ska det motiveras vilka skatter vi ska ha i Sverige? Naturligtvis kommer vi aldrig nå fullständig konsensus kring denna fråga. Denna diskussion leder som bekant ofta till upprörda känslor, vare sig man lutar åt vänster eller höger, och en konstruktiv approach som syftar till att hitta nya lösningar och analysmetoder är därför något som efterlyses. Det finns emellertid mer eller mindre tydliga sätt att förhålla sig till frågan på.