Bild: stock.xchng

Få personer kan mäta sig med Albert Einstein när det gäller att personifiera ”geniet”. 1905 publicerade han en serie akademiska artiklar som på sikt skulle få en oerhörd påverkan inom fysiken. 1921 fick han Nobelpriset i fysik som ett resultat av detta. Den berömda relativitetsteorin vände upp och ner på själva stommen inom fysiken – och egentligen också på allas vår idé om hur världen är beskaffad – genom att visa att tid och rum är beroende av varandra och inte fullt ut kan separeras. En viktig aspekt av denna teori är att världen inte längre kunde beskrivas som något objektivt som kunde mätas av något i sig oberoende instrument; betraktarens förhållande till det mätta var nödvändigt att ta med i beräkningen. Den tidigare rådande tydligt mekaniska världsbilden, byggd på Isaac Newtons teorier från 1600-talet, var därmed tillintetgjord.

Einsteins bedrifter är många fler än vad jag här har redogjort för, men en sak är klar: han gjorde en hel del häpnadsväckande upptäckter under sin livstid. Genom sin starka personlighet och sitt politiska engagemang blev han också mycket känd bland allmänheten, och skapade på så sätt något av en länk mellan samhället och naturvetenskapen. Googlar man på citat av Einstein så får man miljontals träffar. Det råder inget tvivel om att många människor fascineras av geniet Einstein och gärna använder hans uttalanden om diverse olika ämnen för att underbygga sina egna påståenden. Samtidigt är det precis den enorma förundran som många har för hans åstadkommanden som faktiskt också kan vara ett problem.

Einsteins relativitetsteori är en teori inom fysiken, inget annat. Relativitetsteorin inom fysiken har inga politiska beröringspunkter överhuvudtaget. Fysik är inte detsamma som politik.

Det är folks benägenhet att hänvisa till auktoriteter jag i första hand vänder mig emot. I andra hand folks benägenhet att använda ”fel” auktoriteter. Einstein må vara en auktoritet inom fysiken, men det innebär inte per automatik att han är det inom något annat område. Det skulle till exempel förvåna mig ytterligt om någon refererade till Einstein för en fråga om botanik. Eller ekonomi. Hans kunskaper inom fysiken gjorde honom helt enkelt inte mer kunnig inom de områdena än den genomsnittliga människan. Men inom politiken och religionen verkar det som om andra regler gäller. ”Gud spelar inte tärning” är ett känt Einstein-citat, som ibland används för att underbygga den egna gudstron. Ett annat är ”det som verkligen intresserar mig är om Gud hade något val när han skapade världen”. Inom politiken kan ett citat som ”det som är svårast i världen att förstå är inkomstskatten” enkelt användas för att vinna billiga poänger. På samma sätt är det med mängder av citat som kan knytas till Einstein.

Hänvisandet till auktoriteter för att stödja de egna ståndpunkterna fyller en viktig funktion inom både naturvetenskapen och samhällsvetenskapen, men medan fysiken syftar till att vara deskriptiv, är politikens centrala frågor alltid både deskriptiva och normativa. Det normativa elementet är naturligtvis inom politiken det mest centrala eftersom det fokuserar på hur samhället bör vara ordnat, och innebär att politik alltid innebär ett visst mått av tyckande. Den deskriptiva aspekten är viktig främst genom att man kan få en känsla för vad som är en bra lösning genom att se hur saker har fungerat förut, men har alltså inget med hur det bör vara att göra.

Einstein var på olika sätt politiskt engagerad i hela sitt liv, men vi har inte någon anledning att tro att hans politiska idéer i allmänhet får större tyngd på grund av hans framgångar inom fysiken. Det måste emellertid medges att Einsteins kunskaper inom fysiken faktiskt fick en oerhört viktig politisk konsekvens. Genom det så kallade Einstein-Szilárd-brevet 1939 gjorde Einstein USA:s president Roosevelt uppmärksam på behovet av en amerikansk atombomb. I detta avseende är det otvetydigt att Einsteins fysikkunskaper tillsammans med hans kända namn var ett starkt skäl att överväga utvecklandet av en atombomb. Samtidigt är det värt att notera att det slutgiltiga beslutet att utveckla bomben var ett politiskt beslut som togs av folkvalda politiker.

Min fråga är: tycker folk verkligen att de underbygger sina resonemang genom att referera till Einstein i tid och otid? Det obehagliga är att det verkar vara en framgångsrik strategi. Den enda slutsats jag kan dra är att alltför många är alltför lata för att orka nyansera bilden av ”det stora geniet”. Dessa lata människor verkar vilja serveras de enkla lösningarna, och köper därför alla påståenden som en erkänd intellektuell auktoritet gör.

Väl medveten om ironin i det hela väljer jag här att avsluta med ett Einsteincitat: ”Fred kan inte tvingas fram med makt. Man kan bara uppnå fred genom förståelse.”