2010-01-13 20:24

"Knowledge is a deadly friend/When no one sets the rules", sjöng King Crimson för 30 år sedan...

2010-01-13 23:24

Din text tycks innehålla en nästan uttalad, men inte riktigt väldefinierad, kritik mot tekniken eller tekniksamhället. Tekniken sägs inte vara oproblematisk, och inte heller neutral. Tekniken kopplas också till en vilja till närvaro, tillgänglighet och kontroll, och som jag tolkar texten utgör även denna koppling ett problem.

En första, kanske till synes naiv fråga är då: vad är problemet? Naturligtvis kan man konstruera frågeställningar som på ett eller annat sätt påverkas av teknik, vilket möjligen utgör exempel på icke-neatralitet. Men vari ligger problematiken? Att uppnå närvaro och kontroll upplever jag som något odelat positivt...

Likaså menar jag att möjligheten att manipulera naturen i sig positiv. Precis som de flesta andra möjligheter kan även denna naturligtvis missbrukas, men det är lite för uppenbart. Jag misstänker att det ligger något djupare än så bakom ditt resonemang.

2010-01-14 10:13

Joakim, kul att du följer upp och ställer hela diskussionen på sin spets genom att ställa den allra mest utmanande frågan: vad är problemet? Men i denna din fråga finns, vad jag kan se, egentligen två frågor inneslutna: i vad antas detta problem bestå? Och varför skulle i så fall detta förhållande överhuvudtaget vara problematiskt?

Jag skall, i korthet, söka besvara båda. Min artikel var till sin natur snarast introducerande, och jag kommer följa upp den med flera inlägg. Således vill jag i denna kommentar bara ytterligare något förtydliga, angående de frågor du ställer.

Den viktiga skillnaden är här den mellan "tekniken" som en uppsättning instrument och system, och det Heidegger kallar "teknikens väsen". I det ena fallet talar vi om ett eller flera instrument, som kan användas i olika syften. I det senare fallet, däremot, talar vi om själva det instrumentella som ett sätt att erfara världen och tingen omkring oss. Det instrumentella skådandet eller den instrumentella erfarenheten av världen är emellertid inte alls samma sak som detta att någonting är ett instrument. Vi kan i yttersta korthet följa Heidegger, och hans lärare Husserl, som kom att utveckla ungefär följande tankegång:

Vad består världen av? Enligt många filosofer och vetenskapsmän består den av "objekt" - saker och ting. Men vad är ett objekt? Ett objekt är ett ting betraktat, inte neutralt, utan i själva verket ett ting betraktat på ett väldigt specifikt sätt. Det var det Husserl och Heidegger uppmärksammade. För att någonting överhuvudtaget skall visa sig som ett objekt på det sätt som många vetenskapsmän och filosofer har talat om dessa, måste först vissa förutsättningar vara uppfyllda. Låt mig exemplifiera:

Tänk att du har en tennisracket. Du lägger den på ett bord framför dig, skarpt belyst, och observerar den med lugn, lite kyligt distanserad blick. Du mäter och väger din racket. Gör lite anteckningar om dess färg och form. Så framträder din racket just som ett "objekt". Och sådana objekt utgör alltså enligt vissa tänkare världen. Världen är en samling sådana objekt, en hel massa saker helt enkelt.

Men tänk dig nu att du är mitt i en tennismatch. Du är Björn Borg i finalen i Wimbledon 1979. Du håller din racket i handen, förbereder en stenhård serve. Du är mitt inne i en match, som i sig är invävd i en hel serie praktiker, med regler, konventioner, med alla känslor och stämningar som är förknippade med en tennisfinal på den här nivån. Nu vågar jag nog lova att du har en helt annan relation till din racket.

Nu hävdar den tidigare Heidegger att det senare sättet att förstå en racket är mer primärt än det förra, men att vetenskapen och filosofin ofta har framställt det som att det omvända skulle vara fallet. Detta att erfara någonting som ett "objekt" är i själva verket både sekundärt och specifikt, och kräver vissa särskilda förutsättningar; ändå framställs det ofta som att det vore det primära och det allmänna, det mest allmänna och fundamentala sättet att förstå och erfara världen, vilket är helt felaktigt. Det innebär inte att detta betraktelsesätt på ett enkelt sätt är inkorrekt -felet ligger i att tro att det skulle vara neutralt, primärt, och givet.

Vi kan erfara allting på många olika sätt. Det Heidegger kallar "teknikens väsen" består i tendensen att erfara allting instrumentellt, och att hävda att en sådan erfarenhet vore primär, neutral och oproblematisk. Frågan är inte "moralisk" utan filosofisk. Tänk dig följande exempel: burhöns. Vad är problemet? "Moraliskt" sett är problemet att vi behandlar höns illa, att de lider. Filosofiskt sett är problemet att vi behandlar höns som saker, inte som levande djur. Det är snarare ett kategorimisstag. Detta misstag skulle kunna tänkas bestå om vi fortsätter behandla hönsen som saker, även om de inte lider.

Detta bara för att i korthet utveckla och öppna upp diskussionen. Som du förstår finns mycket, mycket mer att säga om detta och den infallsvinkel jag valt nu är i någon mening arbiträr. Det finns tusen andra...

Men för att snabbt summera och besvara din andra fråga: problemet består i att en instrumentell världserfarenhet just utsträcks till livets alla områden, och hotar att ersätta alla alternativa erfarenheter. Huruvida detta är ett problem eller inte kan man naturligtvis vara oense om. Men här finns också mycket mer att säga. Både Heidegger och Frankfurtskolan följer upp och ger fler konkreta exempel på just hur det skulle kunna bli ett problem. Låt mig bara snabbt anknyta till ett sådant:

Om vi inom alla intellektuella verksamheter söker införa samma kriterier på snabba resultat och kontroll kommer detta förmodligen passa vissa väl, andra sämre. Jag tror att särskilt en sorts grundläggande reflektion kring riktigt svåra begrepp skulle bli, och blir, lidande här, liksom förmågan att, om än försiktigt, pröva sig fram till må vara alltid provisoriska holistiska perspektiv. Vi kan då komma att lida av en stor mängd data, som vi dock inte förmår tolka. Av en mycket långt driven specialisering inom enskilda områden, samtidigt som vi inte har någon aning om hur dessa kan tänkas vara sammankopplade, eller om de ens är det.

Hoppas det klarnade lite! Har som sagt bara kunnat beröra denna enorma diskussion...

2010-01-14 10:40

Jag håller med Joakim, det kan vara svårt att se på ett direkt sätt vilka teknikens problem är idag när den krigiska västerländska imperialismen sen länge övergått i handel och diplomati. Vi i väst har nu goda virtuella och fysiska infrastrukturer, hållbara byggnader, mediciner så vi kan leva länge, ekonomiska och juridiska system som ger alla chans till arbete och motverkar korruption. Jag har själv läst på KTH i många år och vet dessa framsteg knappast är gratis - bakom tekniksamhället ligger tusentals år av mödosamt arbete och hoppfull optimism, varvat med hårda lärdomar i förtvivlan.

Men när vi talar om tekniksamhällets problem, gäller det att kunna lyfta blicken över det rent tekniska - det som fungerar, eller tycks fungera, eller till och med fungerar oroväckande smidigt - i nu:et - vi måste komma ihåg att det tekniska bara är en garanti för vissa basfunktioner i livet och har vi blicken alltför fäst vid dessa är det lätt att andra samtidigt vrids ur led. Filosofer, författare och andra tänkande under de senaste 150 åren har anat att den inställning som är lämplig på det tekniska området, där människan ställer sig som herre "mitt emot" ett problem och använder all sin energi för att lägga det under kontroll i förhållande till ett av viljan uppställt ändamål, kanske inte bara är kontraproduktiv på många andra områden i livet, utan även den indirekta orsaken till problem av mer övergripande och diffus art som är karaktäristiska för den västerländska civilisationen.

Vi har rört vid flera sådana problemområden här på Audita: kapitalismens avigsidor, relations- och kärleksproblem, miljöproblemen, psykiska och psykiatriska problem, konstens, arkitekturens, litteraturens självförbränning och fullbordan, den politiska retorikens urholkning, droger och missbruk, feminismens problem, extremideologierna och i deras förlängning terrorismen, för att bara nämna några områden jag tror är centrerade kring teknikproblemets kärna. Dessvärre finns det antagligen inga enkla lösningar här då vi gjort det tekniska angreppssättet till vår standardlösning när ett problem dyker upp - tekniken är vårt öde i mer än en bemärkelse. Allt vi kan göra är ungefär vad vi gör på Audita: att tänka, skriva och inspirera varandra för att skapa medvetenhet och en främja reflektion som går utöver den vanliga.

Det är en väldigt intressant artikel Jon, men jag skulle vilja att du gick in lite närmre på kopplingen mellan stadsmuren och lagen i citatet av Herakleitos och den tekniska civilisation vi lever i. Anser du att stadsmuren lever kvar i form av nationella territorier - och är det bra eller dåligt? Och den andra lag det talas om, hur ser den ut idag - eller råder allmän laglöshet på det området?

2010-01-14 12:26

Joel, intressanta frågor du ställer! "Lever stadsmuren kvar?" Ordet "politik" härrör som du vet ur pólis som in sin tur härrör ur en gammal indoeuropeisk rot. Den ursprungliga innebörden är ungefär "ett högt beläget, befäst område" (jmf. svenskans "borg" som också kan betyda stad, och återkommer i "medborgare", liksom pólis i grekiskans polítes). I politiken ligger en avgränsning utåt, men också en samling inåt. Och båda dessa förutsätter en viss vaksamhet, vilket är vad Herakleitos påpekar i detta berömda citat.

Grekerna använde sig av flera olika gränser; dels de murar som omgärdade staden; dels den yttre gräns som skilde en stads utliggande domäner från en annans; dels den grekiska kulturgemenskapens mer vaga gränser, som snarast kan liknas vid en skiftande horisont; grekiskans "horizon kyklos" betyder just en avgränsande linje, men här handlar det inte om en skarpt markerad gränslinje utan om en förgrund som är tydlig, men som klingar av i ett fjärran...

Romarna däremot upprättade ett väldigt imperium i den gamla antika världen och kom att befästa detta med skarpt markerade gränslinjer, limes. Samtidigt kom romarna att lägga denna värld under en stad, Rom, och upphävde de gränser som tidigare dragits mellan städerna, och stadsstaten som politisk gemenskap kom inte att spela samma roll längre.

Parallellt med detta innebar Roms imperiala samlande också att de gamla städernas enskilda gudar och gudinnor kom att relativiseras, och underställas Rom. De gamla gemenskaper som vände sig mot detta, kom att jämnas med marken; såsom skedde med Jerusalem. Och detta berör just pólis andra sida, den inre vaksamheten. För om pólis är befäst utåt, samlas gemenskapen också inåt, i delade ritualer, kring sina egna särskilda gudar och gudinnor. Rom upprättade ett imperialt rum som lade sig över alla dessa äldre gemenskaper, och utmanade dessa. Men ur denna utmaning sprang samtidigt ett försök att tänka gemenskapens inre vaksamhet ånyo, och i denna konfrontation kom kristendomen att gå segrande ur den strid som utbröt mellan en mängd olika sekter, som alla gjorde anspråk att på ett nytt sätt formulera en inre vaksamhet, som svarade mot det imperiala rummet, och inte längre på samma sätt var bunden till en viss stam, lokal gud, etnisk gemenskap, eller social grupp.

Dagens värld är i detta avseende, tror jag, varken grekisk eller romersk, utan måste förstås enligt sina egna specifika särdrag. Nationalstaten Sverige är skarpt avgränsad, men samtidigt ingår Sverige i en större europeisk gemenskap, som varken är en horisont eller ett imperium, varken öppen utåt, eller helt stängd. Till yttermera visso framstår den inre vaksamhet som antas nödvändig inom EU som ytterligt oklar; en stor debatt har sedan länge pågått kring båda dessa problem gällande EU, och ännu finns ingenting som ens liknar klarhet.

I samtiden ställs alltså dessa frågor tvunget på nytt i en stor oklarhet. Jag tror emellertid att denna oklarhet i förlängningen är mer fruktbar än den temporära klarhet som nationen och ideologierna tycktes medföra. I detta avseende välkomnar jag den.

Herkleitos talar om "nómos" och "lógos" där det senare ibland översätts med "ordet". Men som du vet är "lógos" rikare än så; ursprunget ligger i någonting som "församlar", precis samma rot som återkommer i latinets "lex", lag. Men lógos är ingen lex. Det Herakleitos höjer upp som det högsta är inte en samling lagar, regler, eller doktriner, utan det ord som förmår församla världen och göra den ständigt ny. Det är tänkandet självt, inte ett visst "resultat" som måste fixeras och presenteras som en uppsättning regler, utan tänkandets egen, ständigt pågående rörelse, som speglar en värld i vilken just denna ständiga rörelse också är det enda som är konstant.

Hur står det idag till med nómos och lógos? Illa, tvingas jag svara. Vår nómos, vår konkreta, i jorden försänkta ordning, tycks innefatta en hänsynslös rovdrift på jordens resurser, och en konsumism vars rationalitet vi inte tycks fatta eller överblicka - alla vet att den inte är fullt "rationell", men ingen förmår presentera ett övertygande alternativ. Det är lätt att glömma bort, men vår västerländska nómos förutsätter en enorm förstörelse, som dock i så hög grad som möjligt görs osynlig för oss. Och lógos? Lógos är hotat. Våra debatter, våra lärosäten, våra medier, tycks i allt större utsträckning inriktas just på snabba resultat och det som kan fixeras, mätas, vägas, kvantifieras. Hastighet och en långt gången specialisering tränger ut en djupare reflektion, som måste ta sin tid.

Och under allt detta den oreflekterade driften.

2010-01-15 16:16

Jag har svårt för att se hur man kan vara "mot" teknik eller för den delen "för" teknik i största allmänhet. Men Jon verkar mer vara kritisk inte mot teknik, utan mot vanan att tänka "tekniskt". Och det är förstås fel att diskutera tekniska metoder innan man har fastställt målen. Vad jag förstår var Heidegger däremot mycket kritisk mot speciellt modern storskalig teknik, som bygger på naturvetenskapen. Men då anser jag att Marx attityd var mer relevant, när han påpekade att maskiner är bra därför att de potentiellt kan sänka arbetstiden och ska därför betraktas som framsteg samtidigt som han konstaterade att kapitalförhållandet tvärtom tvingade fram en längre arbetsdag i maskinindustrin. Det ekonomiska systemet måste alltså tas med i resonemangen. Det är t.ex. inte några tankefel som förhindrar läkemedelsbolagen att utveckla nya antibiotika - det är helt enkelt ointressant ur vinstsynpunkt.

2010-01-15 21:46

Hannu - när du säger "fel att diskutera metoder innan man har fastställt målen" tror jag att du rör vid något viktigt som kan klarlägga skillnaden mellan Heideggers teknikkritik och många andra filosofers. För Heidegger är det nämligen så att målen hör till teknikens väsen, lika mycket som medlen man verkställer något med.

Kan vi tänka oss ett ändamål eller ens ett värde utan medel? - nej egentligen inte. Det är denna konstellation som sådan som är problemet, inte alla elaka maskiner som tittar ut i byxlinningen.

Om du läser lite närmre i Teknikens Väsen ser du också att Heidegger säger att det varken är teknikens konsekvenser i form av storskaliga industrier, eller den naturvetenskap som ligger till grund för dessa, som är huvudproblemet. Teknikens väsen är äldre och mer intrikat än så, och föregår både vetenskap och industri - den har sin grund i ett tekniskt sätt att tänka och erfara världen på.

Men om vi godtar Marx attityd, som egentligen handlar om en kristen och framstegsoptimistisk omfördelning av tekniken till dom svagas förmån, hur löser vi enligt dig miljöproblemen? Om nu progression i den riktning som utstakats dom senaste 500 åren är att föredra!

Jag återkommer till Jons text med frågor om Herakleitos.

2010-01-15 22:46

Låt mig bara göra ett kort inlägg här som lite anknyter till det ni tar upp, även om det är ett inlägg som både kan missförstås, och inte får ses som knutet just till Heidegger eller för den delen Herakleitos. Hannu, "Marx...påpekade att maskiner är bra därför att de potentiellt kan sänka arbetstiden..." Vad jag vet har det förekommit många samhällen genom historien, som utan avancerad teknik levt gott utan maskiner och utan överdrivet lång arbetstid, genom att på ett bättre sätt anpassa sig till omgivningarna (en lägre densitet helt enkelt). Exempelvis i delar av Nordamerika levde människor mycket väl innan européernas ankomst, betydligt bättre än många i Europa. De hade gott om mat och övriga resurser de behövde, var inte hetsade och stressade eller underkastade ett orimligt feodalt system, och tycks inte heller varit särskilt drabbade av de psykiska problem som hemsökte den tidens Europa och kanske i ännu större utsträckning hemsöker dagens Västvärld. Detta bara för att problematisera denna debatt om teknikens - i meningen prylar och system - förmenta välsignelse. Dessa människor slogs naturligtvis hårt för att bevara sitt samhällsskick och var inte alls särskilt intresserade av att ta del av europeisk kultur med dess avancerade maskiner. Till yttermera visso fanns i delar av Nordamerika ett ganska avancerat demokratiskt eller protodemokratiskt styrelseskick, som lär ha influerat de amerikanska grundlagsfäderna (även om detta sällan nämns). Det fanns samhällen i Nordamerika som var långt mer demokratiska då än vad som var vanligt i Europa. Så hela framstegsmyten som sådan förtjänar att betraktas med djup misstänksamhet.

I slutändan kanske vi tvingas fråga oss: så vad var poängen? Hela denna väldiga maktutveckling som slutade i...vadå? Ställer frågan även till Joakim, som inledde debatten, och potentiellt till alla som är intresserade och engagerade i samtiden och bor i ett tekniskt avancerat samhälle.

Svaret, någon? Vad var poängen?

2010-01-15 23:21

Problemet i ditt resonemang Jon, är väl att vi idag skulle ha svårt att se var i lyckan bestod i dessa ursprungliga samhällen då vi rört oss långt bort från det spektrum dessa samhällens sensibilitet var anpassad efter.

På något sätt tolererar vi, än så länge, den stress och de problem som tekniksamhället genererar - vi är beredda att ta det "onda med det goda", som von Trier sa, så länge vi får våra iDiotphones, löneförhöjning, kinesiskt hologram-porr och en rejäl dopamin-dusch på puben när arbetsveckan är över.

Det vi snarare skulle kunna fråga oss är: i vilka politiska och stämningsmässiga mekanismer skulle en eventuell vändning bort från tekniksamhållet kunna ske och när? Hur ser nästa samhällstyp ut, om vi förutsätter att "det lokala och oskuldsfulla folkets tid" är förbi?

2010-01-17 14:41

Joel, det var ett intressant svar! Emellertid förde jag inget "resonemang" utan ställde en fråga, som till en början kan te sig enkel, men likväl, tror jag, är oerhört svår att adressera, och det är en fråga jag tror vi måste försöka erfara i dess fulla höjd och djup för att kunna förstå vår egen självförtåelse bortom historien som framstegsmyt. Kanske kan just en sådan erfarenhet av det tragiska som också ligger i denna hjältesaga om teknisk maktutveckling vara en nödvändig del av en reflektion av den art du antyder? Med andra ord: jag förde inte alls ett resonemang som gick ut på att vi skall "tillbaka till naturfolken" utan ställde snarare frågan: vad är meningen med tekniken? Vilken är meningsdimensionen här, vilka förhoppningar och rädslor knyts till en förståelse av den? Och hur förhåller vi oss till den som historiskt öde? Det vore intressant att få höra fler svar, på alla nivåer av abstraktion och konkretion. Så jag upprepar min till synes enkla fråga, och ställer den ännu enklare, som en serie mer konkreta frågor som alla bör kunna ta till sig och fundera över: vad är tekniken bra för? Vad har den tillfört? Har världen blivit bättre eller sämre? Har människorna fått det bättre eller sämre? Hur bör tekniken användas i framtiden?

2010-01-17 18:22

Det där med indianerna var intressant -Friedrich Engels uppskattade deras "urkommunistiska" samhällen. En indianhövding, menade han, hade mycket mindre makt än en poliskonstapel i ett kapitalistiskt land. Men i gengäld var hövdingens auktoritet i stammen mycket högre än en ministers. Nu har de senaste 10000 åren präglats av klassamhällen, och vägen bakåt tycks stängd (om vi inte är beredda att acceptera en kraftig minskning av befolkningen). Tekniken har möjliggjort en kraftig ökning av både antal människor och av livslängden. Problemen med den hänger ihop med existensen av klassamhällen - en del har för lite tillgång till den, andra lider av leda... Marxismens vision är att förena det som var bra med "urkommunismen" med det som är bra med kapitalismen, nämligen tekniken. Nu har de försök som gjorts hittills att förverkliga denna vision inte lyckats. Orsakerna till detta behöver förstås undersökas. Och för att citera vem-det-nu-var, "försök igen, misslyckas, misslyckas bättre!"