|
|
|
|
|
|
Burka eller inte burka – det är frågan
Jon Wittrock
och Adam Svensson
Inskickad 2010-01-31, publicerad 2010-01-31
Bild: stock.xchng
Onsdagen 27 januari möttes ledarna för Sveriges två största politiska partier i en duell som sändes i P1. Statsministern lär enligt DN ha sagt följande: ”Jag ogillar skarpt den här idén att man av religiösa skäl skulle kunna ursäkta att kvinnor inte får visa sitt ansikte. När jag talar väl om Sverige som föregångsland så är det för friheten jag upplever här. För mig är det frihet att man får visa upp sig och inte skämmas för någonting.” Reinfeldt uteslöt inte ett förbud mot burka, den heltäckande dräkt som vissa muslimska kvinnor bär. Det borde han ha gjort.
Senare kom Fredrik Reinfeldt att ta avstånd från ett förbud: ”Av samma skäl som Mona Sahlin angett, att det kan bli kontraproduktivt”. Ändå lär han ha sagt till DN att ”Jag tycker inte att någon i ett frihetligt land som Sverige ska dölja sitt ansikte på det sättet.” Har statsministern verkligen sagt detta framstår det som ett helt absurt argument – det faller ju omedelbart på sin egen orimlighet. I ett liberalt samhälle får vi själva välja hur vi vill klä oss – däri ligger ju just det frihetliga. I att jag inte behöver visa mitt ansikte om jag väljer att dölja det. Men att jag får om jag vill. Om vissa kvinnor tvingas att klä sig på ett visst sätt, är det en annan fråga.
Ett förbud mot vissa klädesplagg som ett tecken på att vi lever i ett frisinnat land? Det borde Reinfeldt naturligtvis omedelbart ha uteslutit. Detta är en icke-fråga i ett tolerant samhälle. Det ska inte ens finnas utrymme för några förbud. Själva diskussionen framstår för oss som obehaglig, eftersom den så tydligt tycks spegla en europeisk intolerans, som framställer sig själv som motsatsen, ett försvar för frihet och tolerans.
Varför? För att hela argumentationen är så uppenbart skruvad. Om vi ändå är inne på klädförbud, vilket i sig är en tveksam och verkligen inte särskilt liberal idé, måste vi ju förhålla oss till en sådan eventuell nyordning på ett mer fullständigt sätt. Det finns ju så många som kan komma ifråga när vi väl bestämt oss för att börja lagstifta om hur folk klär sig. Varför inte förbjuda bombarjacka, kängor och snaggat hår? Visserligen är inte alla som klär sig så nazister, men i ett frihetligt land som Sverige bör ingen klä sig på ett sätt som ens kan associeras till nazism.
Och varför inte förbjuda kostym och bakåtslickat hår? I ett demokratiskt land som Sverige bör ingen sticka ut och antyda att de är förmer, eller anspela på aktiespekulationer eller bankbonusar.
Men just det ja, det var ju kvinnoförnedring vi pratade om. Så var det ju! Så varför inte förbjuda unga kvinnor att klä sig alltför utmanande? I ett feministiskt land som Sverige bör inte kvinnor klä sig på ett sätt som gör att deras sexualitet hamnar i förgrunden. Båda när det gäller burka, och när det gäller det samtida modet för unga kvinnor, kontrasteras stundtals en formell frihet med ett antaget informellt tryck: problematiken är densamma.
Och i båda fallen framstår, eller snarare i båda fallen borde det framstå, som absurt med förbud. Men välkommet med ett öppet samtal, som stöd för den enskildes fria val.
Men nej – kvinnoförtryck förekommer ju bara inom islam. Att klä sig på ett sätt som associeras till vissa subkulturer som kan provocera majoriteten förekommer ju bara inom islam. Överhuvudtaget förekommer det bara inom islam sådana problem förknippade med hur folk klär sig, att politiker inom detta enda område måste lägga sig i.
Kanske är det Reinfeldts pr-strateger som sagt till honom att lite försiktigt spela på islamofobi, xenofobi eller en allmän skepsis mot invandringen. Så kan det vara.
Men låt oss fastslå att detta har ingenting med invandringsdebatten att göra. Man må tycka vad man vill om invandringen – att den är bra för Sverige, eller skadlig för Sverige, att integrationen fungerar väl eller illa eller bara så där, att vi borde öka eller stoppa invandringen eller införa ökad arbetskraftsinvandring – men ingenting av detta har med den grundläggande principen att göra, att vi får klä oss hur vi vill. Vare sig vi är födda i Sverige eller i något annat land, vare sig vi är kristna eller muslimer eller ateister, agnostiker eller skeptiska filosofer.
Det här är en ovanligt fånig debatt. Men också obehaglig. För att den överhuvudtaget förs, och verkar tas på allvar, i det samtida Europa – en kontinent vars invånare vi trodde hade lärt sig tillräckligt av det nära förflutna för att inte behöva föra sådana här debatter.
Kusligt.
|
2010-01-31 14:19
Jag tror inte heller på något förbud, men två tankar slår mig: bör man inte, om man intar en liberal frihetlig inställning, tillåta människor att välja att gå nakna i offentliga miljöer? Saken borde väl, vad jag kan se, kunna motiveras utifrån samma resonemang, d v s det bör vara upp till var och en att fritt välja? Vidare slår mig en annan tanke; nu diskuterar ni i och för sig just burkan, men skulle man inte kunna diskutera rent principiellt (utan att tala om lagstiftning) huruvida vi skall ha en offentlighet där man maskerar sig, oavsett om det nu handlar om burka, rånarluva eller tomtemask i ett demonstrationståg?
Jag hoppas att jag inte framstår som ”kuslig”.
2010-01-31 15:07
En bra och tänkvärd reflektion. Ni belyser, tycker jag, hur ett liberalt patos, med dess anspråk på att vara universellt, i praktiken ändå blir både hemmablint och intolerant. Att lägga värderingar i främmande yttringar, likt burkan, ter sig omsider som ett milt tvångsbehov.
Därigenom ges en hos mig framväxande åsikt vatten på sin kvarn; att vi inte bör förhålla oss till universella principer som varande absoluta sanningar, speciellt då vi rör oss i ett sammanhang där kulturell, religiös och ideologisk pluralism gör dessa sanningar till ett rent maktspråk.
Reinfeldt har insett det kontraproduktiva i att lagstifta, men hans språk är i sig ett eget ont. Den liberalism han företräder är med om att forma nya skiljelinjer, där "frihetlig" står mot att "dölja sitt ansikte". Vänder vi på perspektivet är det svårt att finna fram till vad som faktiskt skulle kunna betecknas "frihetlig" klädsel: Platboy-bunnies? Nike-pjux? Munk-kåpa? Det vore min följdfråga till statsministern.
Klädsel är värdeladdad, omöjligen "fri", samt ett föremål för tolkning. Att burkan symboliserar någonting helt annat för dess bärare än för Reinfeldt kan vi nog sluta oss till, men vad spelar det för roll - de förstnämnda yttrar sig inte i en partiledardebatt. Maktförhållandena gör sig tydliga.
Jag är utifrån detta beredd att backa från en universell utgångspunkt för mina grundvärderingar, och söka mig en position mellan det absoluta och det relativa. Detta är delvis grundat i samma typ av insikt som Reinfeldt yttrar; det kontraproduktiva i att fördöma, även fast min förståelse för detta också rör sig utanför det juridiska. Det ter sig för mig dessutom som ett mognare förhållningssätt, då det låter mig förhålla mig till yttringar likt burkan på ett mer mångfacetterat sätt som inte nödvändigtvis behöver ställas mot det "frihetliga". Däribland finner vi bland annat plaggets socio-historiska bakgrund samt bärarnas egna erfarenheter av det. Dessa sidor visar sig i regel den absoluta liberalismen vara blind inför.
2010-02-01 13:01
Björn,
på vilket sätt menar du att Reinfeldts uttalande bygger på universella liberala principer? Är det inte tvärtom så, vilket Jon och Adam belyser (och vilket du även själv tycks framhålla här och var), att det i ett liberalt samhälle står var och en fritt att själv välja hur man vill klä sig?
Givetvis finns här inga universella principer när det kommer till själva klädvalet i sig, utan relativa eller kulturella skillnader föreligger, vilket du framlyfter. Hade jag befunnit mig i en viss stammiljö i Papua Nya Guinea hade det varit naket som gällt, medan samma avklädda stil hade uppfattats som hotfullt i t ex Afganistan. I väst kan man kanske säga att vi i varje fall i dagsläget har valt en ”gyllene medelväg”, d v s att in naturalibus flanera å stadens gator hade av många upplevts som att man kommit för påträngande nära, medan en heltäckande maskering av många skulle tolkas som ett sätt att markera ett allför stort avstånd. Tanken på ett samhälle där var och varannan går maskerad skulle, föreställer jag mig, inge en minskad trygghetskänsla. Dessutom tycker jag att det finns vissa saker som kommit i skymundan i diskussionen, och det är hur burkaanvändarna själva resonerar kring sitt klädval. I det senaste i media uppmärksammade ”burkafallet” med kvinnan som gick förskolelärarutbildningen, så framträdde en djupt sexistisk syn på män som motiverade nyttjandet av plagget, och som i varje fall ur ett liberalt perspektiv borde framstå som tvivelaktigt, även om det naturligtvis står henne helt fritt att ha vilken syn hon vill på den ena halvan av befolkningen.
Men frågan är hur pass liberala vi egentligen är när det kommer till kritan? Att helt blotta sig (d v s gå naken), eller att helt dölja sig (på vilket sätt man nu än gör det) brukar ju i regel generera reaktioner, i varje fall på denna plats, i denna tid.
2010-02-01 20:57
Jag känner själv inte till några folkgrupper som går runt helt nakna, men blir väl inte förvånad om det finnns. Om de flyttar till Sverige och trots klimatet insisterar får vi ta den debatten då. Men jag står fast vid vad som skrevs i artikeln och skärper tonen: jag tror den västerländska mainstreamkulturens sjuka skönhetsideal och förvridna, pornografi-anstrukna tryck mot den kollektiva mentaliteten är ett långt, långt större hot än ett litet fåtal burkor - jag står fast vid min bedömning: detta är en löjlig debatt. Och i sitt partiella fokus framstår den för mig fortfarande som implicit islamofobisk eller xenofobisk. Och kuslig. Detta är inte det Europa jag vill leva i - en kontinent där klåfingriga politiker skall bestämma vad jag har på mig och, som i Danmark, vem jag kan gifta mig med. Detta senare exempel ser jag som djupt, djupt barbariskt och ett tecken på att debatten i vårt södra grannland är på gränsen att spåra ur fullständigt.
2010-02-01 22:24
Jo, visserligen känns det som om fokus har hamnat fel, och säkerligen vållar de västerländska ideal som du tar upp mycket mer olust än några burkor i det här landet – men en negativ företeelse utesluter väl inte en annan? Visst måste man kunna diskutera burkan, även om det är en marginaliserad företeelse. Exempelvis ”vargfrågan” ter sig lika löjlig eller marginaliserad i sådant fall. Jag instämmer hur som helst i vad du anför, såsom diskussionen förs idag så närs den mestadels av xenofobiska krafter. Fast den skulle såklart kunna föras utan sådana intentioner. Och att Reinfeldts uttalande var mycket väl kalkylerat och ett tarvligt försök att fånga en och annan potentiell sverigedemokratisk väljare tar jag för givet.
Förresten, måste man tillhöra en speciell folkgrupp för att göra valet att spankulera eller strosa runt naken i en sommargrön stad? Jag är uppriktigt övertygad om att det finns människor som är villiga att göra detta. Jag fick förresten syn på en naken man som vankade runt i Lund för någon månad sedan, men ganska snart blev ertappad av en flanerande väktare. Man kan egentligen fråga sig varför? (Nej, ingen stor fråga, men ändå)
2010-02-01 23:30
"Marginaliserad" skrev jag i all hast - marginell menar jag såklart.
2010-02-02 10:08
Fredrik, det är absolut möjligt att föra en vettig debatt om detta - själv menar jag att vi skall akta oss för att ropa "rasism" eller "xenofobi" så snart någon på ett seriöst sätt ifrågasätter invandring eller för den delen, om det sker kunnigt, islam eller tendenser inom islam. Men i artikeln konstaterade vi att den debatt som förs angående burkan synes obalanserad, eftersom den inte härrör just ur en djupare reflektion kring huruvida klädsel överhuvudtaget skall regleras och i så fall varför. Istället slänger någon ur sig att just burkor, men inga andra klädesplagg, kanske (enligt DN används burka i Danmark relativt ofta av danskor som har konverterat till Islam och är inte ett uttryck för en eventuell nedärvd kvinnofientlighet) orsakar problem. Ett sådant uttalande måste väl stödja sig, i så fall, på faktiska undersökningar om huruvida detta verkligen är fallet, och också infoga just en vidare reflektion kring liknande problem - något vi lite sarkastiskt försökte påpeka.
Det är just det ensidiga och det slarviga i debatten som får mig att vädra obehagliga xenofobiska tendenser, och det är svårt att komma till någon annan slutsats. På senare år tycker jag sådana här lätt xenofobiska, ogenomtänkta tendenser verkar ha vunnit viss spridning i Europa - schweizarnas milt sagt idiotiska minaretförbud, Frankrikes burkalagstiftning, Danmark, som sagt, Danmark... - och jag ogillar det starkt. En intelligent debatt kring invandringen är en sak; men sådana här lite spridda, ogenomtänkta påhopp är någonting annant och mycket obehagligare, som kanske i värsta fall kan leda till en slippery slope (något jag tycker delvis verkar ha skett just i Danmark). Därför tycker jag det är mycket viktigt att säga ifrån i just dessa fall, utan att alls utesluta en seriös debatt kring invandring, integration, och de problem dessa kan ha medfört. Men vi måste skilja på en sådan, och på ogenomtänkta förbud och ogenomtänkt, okunnig kritik som på ett slarvigt och slentrianmässigt sätt riktas mot vissa grupper i samhället.
Ditt uttalande om nakenhet är förvisso en fråga i sig; men vilken är kopplingen till just burkan? Jag kan väl lika gärna säga: om du Fredrik, får ha på dig vad du vill (blå jeans till exempel), varför får folk då inte gå runt nakna? Det är ju ett allmänt problem i så fall, det har alls ingenting med islam eller burkor att göra. Men låt oss då i korthet adressera detta allmänna problem: i alla kulturer jag känner till skyler människor sina könsdelar, det verkar finnas i alla fall ett stort inslag av det allmänmänskliga i detta; huruvida det är universellt för mänskligheten vet jag inte, det får vi fråga en antropolog. Men i Sverige har vi en viss syn på att könsdelar skyls i det offentliga, att vi inte har sex eller för den delen i alltför stor utsträckning urinerar o.dyl. offentligt. Mig veterligen har ingen större grupp svenskar ifrågasatt denna ordning, så det är hitills inget problem. Ser alltså ingen koppling till islam eller burkor här.
Ännu mer allmänt: vissa sfärer räknas i Sverige som privata, och där antas det i regel att vi får bete oss som vi vill, så länge vi inte skadar någon annan människa. Numera hör både klädsel och sexualitet till dessa, och så tycker jag själv det skall vara. Idén att börja lagstifta i dessa sfärer förefaller mig obehagligt totalitär; i Kina hade alla mao-uniform, men vi lever ju inte i Kina på 60-talet, så vi slipper. Att arbetsgivare ställer krav är en annan och rimlig sak, men på fritiden bör jag få klä mig hur jag vill - däremot inte gå helt naken eller ha sex offentligt, för det anses förargelseväckande och det synes mig rimligt.
De problem som kan förknippas med vissa klädstilar tycker jag bör bli föremål för en balanserad och genomtänkt debatt, inte för förbud. Om vi ändå nödvändigtvis ska diskutera klädförbud tycker jag för övrigt Reinfeldt kunde ha börjat med att uttala sig mot de där oerhört irriterande Canada Goose-jackorna som varenda stureplans-wannabe gick runt med för några år sedan. Men då var det minnsann tyst i den reinfeldtska ringhörnan!
2010-02-02 11:53
Jo, jag kan ju som sagt instämma i mycket av det du torgför kring de allmänna tendenserna i Europa i dagsläget. Men artikelns rubrik var ”Burka eller inte bruka – det är frågan”, varpå jag lite trevande försökte närma mig frågan utan att inta ett xenofobiskt perspektiv. Jag menade att en liberal hållning borde vara konsekvent hela vägen, vilket den inte är idag, då man inte kan gå omkring naken på offentliga platser (kanske med ett fikonlöv placerat på lämpligt ställe, vad vet jag?). Och om man kan införa restriktioner åt ena hållet utifrån att det uppfattas som förargelseväckande, så borde det ju inte vara särskilt kontroversiellt att göra det även åt det andra hållet utifrån att flertalet upplever även det som förargelseväckande? Själv är jag dock, som sagt, emot några förbud. Jag vet faktiskt inte om man behöver blanda in isalm i diskussionen över huvud taget (även om det är det kortet som burkans belackare spelar på), ty enligt många sakkunniga brukar ju framlyftas att det ingenstans i Koranen står något om att man skall bära burka, utan att det snarare handlar om vissa kulturella traditioner (även om en del av burkabärarna inte verkar ha dessa med sig i bagaget från början, som sagt).
2010-02-02 12:30
Fredrik, jag håller emellertid inte med dig om att en "liberal hållning borde vara konsekvent hela vägen". Med samma argument måste vi legalisera narkotika eftersom vi får äta kinamat. Däremot är jag absolut öppen för om du vill se det så eller argumentera för en total tolerans på fler områden än detta. Det är ingen obegriplig hållning i sig och det går att argumentera för den även om jag själv inte håller med.
För egen del kan jag dock inte alls se att tolerans måste vara total, men inskränkningar skall vara väl motiverade och förslag till inskränkningar kunniga och väl genomtänkta, särskilt om de framförs av politiker i ledande ställning som av flera skäl har ett särskilt ansvar, inte minst pga hur de kan påverka opinionen i ett land och ange tonen för vad som anses accepterat att tycka och säga.
Det är oroväckande om ledande politiker börjar uttala sig slarvigt på det här sättet, och vore ännu värre om ledande medier hängde på. Om debatten urartar till slarviga påhopp som legitimeras av ledande politiker är detta enligt mig en extremt obehaglig tendens. Än är det ingen större fara, men kanske finns det en poäng i att omedelbart säga ifrån?
Vad gäller det där absurda danska kärleksförbudet kommer jag ihåg att jag diskuterade det med en ung dansk för några år sedan; "We have to protect the Danish welfare state", hävdade han upprört. Om den danska välfärdsstaten förutsätter att Danmark inte längre kan vara ett civiliserat samhälle kanske det är dags för danskarna att se över sin syn på välfärd, menade jag...
2010-02-02 13:16
Ja, att de som förespråkar inskränkningar skall anföra relevanta motiv är ju så klart eftersträvansvärt, och så har ofta inte varit fallet i burkadiskussionen. Men menar du att det inte finns några relevanta motiv för att kriminalisera narkotika? Jag menar att det finns det, men att det inte finns några bra skäl för att förbjuda kinamat, eller att ha ett förbud mot naturister i våra stadsparker (kanske att antalet personer som skulle äntra våra grönområden nakna inte överstiger antalet burkaanvändare, så varför ska vi ha ett förbud åt vare sig ena eller andra hållet i denna fråga?).
Jag tror inte jag delar din oro inför politiker som uttrycker sig slarvigt, i varje fall inte inom dagens samhällsklimat. Tvärtom kan jag i många frågor tycka att ett enda litet förfluget ord, eller ett enda förhöjt tonläge, kan få alldeles för stora konsekvenser och slå ann på tok för stora strängar i det hyperkontrollerade svenska debattklimatet, det kallas tydligen ”skandal”. När det kommer till frågan om just burkan, så upplever många frågan som extra känslig. Jag kan ju så klart se att synpunkter som strider emot liberala värderingar, liksom anspelar på xenofobiska vindar lyfts fram, men att det skulle vara så väldigt skadligt har jag svårt att se, i varje fall så länge som det bara är en liten grupp som står bakom denna retorik. Jag tror, eller vill i varje fall tro, att samhället och väljarna klarar av att hantera även detta. Fast som du skriver så finns det ju mindre positiva tendenser både här och var i Europa.
2010-02-02 14:24
Fredrik, nåväl, nakendiskussionen kan vi ju föra separat i mån av intresse. Vad gäller politikerna delar jag inte alls din syn; nej skandalen ligger inte i åsikten, utan i att en politiker på toppnivå bör visa omdöme och föregå med gott exempel, inte som tex Sarkozy i Frankrike tala om "slödder" eller som i Danmark slänga ur sig slarviga kommentarer.
Sådant väntar man sig på krogen efter några öl, men inte av en officiell företrädare för ett land. Det är allvarligt eftersom de obehagligaste tendenserna i förra århundradets politik var förknippade med just en sådan civilisatorisk urartning av det offentliga samtalet, där man i Sovjet och Tyskland började tala om vissa grupper som "ohyra" o.dyl. En sådan språklig och civilisatorisk urartning kan övergå i ogenomtänkta förbud, som kan övergå saker.
Därför bör de omedelbart bemötas med protester, så att en sådan utveckling inte ens kan komma i fråga. Däremot, som sagt, är det fullt legitimt för ledande politiker att på ett intelligent sätt debattera även känsliga frågor.
Du talar om en "liten grupp" - jo, men när denna "lilla grupp" börjar omfatta människor i ledande positioner, politisk och medialt, är det farligt, tror jag. Och det handlar inte alls om ett "hyperkontrollerat debattklimat" (vilket jag också vänder mig emot, om detta innebär att vissa frågor aldrig får beröras) utan om en sorts civilisatorisk redlighet som bör vara vägledande inom topp-politiken, enligt min åsikt.
Jag ser mycket allvarligt på avsteg från denna, eftersom sådana avsteg så ofta i det förflutna kunnat kopplas till senare faktiska urartningar.
2010-02-02 14:46
Hade Reinfeldt sagt "slödder", så hade även min gräns för vad som bör vara tillåtet att säga i ett sådant sammanhang av en ledande politiker passerats. Hur som helst förstår jag ditt resonemang, det kan lätt bli att man faller ner för "hala slänten" i en viss situation. Men som jag ser det är vi i varje fall i nuläget långt därifrån. Men observant och lyhörd för åt vilket håll tendenserna och vindarna bär bör man under alla omständigheter vara. Och när det börjar knaka i fogarna är det såklart läge att staga upp.
2010-02-02 22:01
Fredrik, angående din kommentar på min:
Att vad Jon och Adam belyser skulle vara mer i en liberal linje tycker jag inte är självklart. I Reinfeldts världssyn tycks ingå att det fria subjektet även ska vara befriat från begränsande religiösa eller kulturella uttryck, därav att burkan inte hör hemma i ett "frihetligt" land. Han för också en liberal linje i sin diskussion, men kommer fram till en annan slutsats.
2010-02-03 11:58
Ok Björn. Nej begrepp som exempelvis ”frihet” kan man ju lägga lite vad som helst i. Men särskilt universella anspråk har jag ändå svårt att se att Reinfeldt hade, även om det, som du skriver, inte är självklart hur den liberala linjen skall dras i frågor som dessa.
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera.
|
|
|
|
|
|
INTRYCK - Texter av Auditas medlemmar
Tankar kring attacken mot KDU i Lund
|
Adam Svensson
och Fredrik Bensch
|
Längd:

|

Valarbetare för Kristdemokraternas ungdomsförbund, KDU, blev nyligen attackerade av en grupp unga män. Attacken ger naturligtvis uttryck för en antidemokratisk hållning som borde vara oförsvarlig. Men är den det? Finns det något sätt att rättfärdiga en sådan handling i dagens Sverige?
|
Vänstervridning och politisering: folkhemsfilosofin och öppenheten
|
Jon Wittrock
|
Längd:
|
|
Svante Nycander skriver i en artikel i DN Debatt den 19 juli om ”vänstervridningen” inom delar av den svenska universitetsvärlden. Särskilt angriper han Sven-Eric Liedmans lärobok i politisk idéhistoria, ”Från Platon till kriget mot terrorismen”, som enligt Nycander ger en skev och ofullständig bild av liberala tänkare, samtidigt som den förhåller sig alltför öppet till Marx och marxismen. Vidare kritiserar Nycander en större tendens att nedtona den liberala traditionen vid de svenska universiteten och istället omfamna en ”postmodern filosofi” som ”är en reaktion mot det centrala i moderniteten, som förutsätter att verkligheten är åtkomlig för rationell analys.”
|
Vad är socialliberalism? En idéhistorisk kommentar
|
J. Mikael Olsson
|
Längd:
|
|
Under Almedalsveckan gick Alexander Bard ut och uppmanade Folkpartiet att anta en mera socialliberal linje, i motsats till den rådande "batongliberalismen". Och följande söndag beklagade Ulrika Knutsson i P1:s Godmorgon världen! att den socialliberala borgerliga vänstern tycks ha försvunnit. Personligen tror jag inte att det är många som har bildat sig en ordentlig uppfattning om vad som i grunden skiljer socialliberalism från annan liberalism. Att socialliberalismen inte är detsamma som nyliberalism är kanske många på det klara med, men eftersom vi har få riktigt renläriga nyliberaler i den svenska dagspolitiken så kommer man inte så långt med den distinktionen. Däför känns några reflektioner om socialliberalism inte helt onödiga.
|
UFON, finns dom?
|
Titeln på den här artikeln är förstås i en mening lite löjlig, eftersom svaret naturligtvis är ja – men det jag egentligen syftar på är förstås en annan fråga, nämligen: finns det utomjordingar i dessa; förekommer det bemannade farkoster från främmande världar i jordens atmosfär? Även om detta kan vi föra ett förnuftigt samtal.
|
Israels desperation visar dess inre förfall
|
Abe Bergegårdh
|
Längd:

|

Att ett nationellt befrielseprojekt övergår i auktoritärt förtryck är en alltför vanlig historisk erfarenhet som utvecklingen i Algeriet och Zimbabwe visar. Detta även inom det sionistiska projektet, men det finns en speciell tragik då man bokstavligen gått från en symbolisk extrem till en annan. Från kosmopolitism till nationalchauvinism.
|
Pornografin – mellan lusten, jaget och den yttre realiteten.
|
Fredrik Bensch
|
Längd:

|
|
Porren, detta omoraliska, förtryckande ofog! Då ämnet kommer upp på tapeten diskuteras, är mitt intryck, nästan genomgående dess etiska aspekter; om hur den produceras, på vems villkor, för vem? Men oavsett denna vilja att fördöma och moralisera, så försvinner inte behovet eller efterfrågan, och man undviker, liksom när det gäller andra områden och fält, att ta upp företeelsens estetiska och känslomässiga tilldragelser, (vare sig det handlar om eggelse eller äckel), vilka tycks vara så oerhört mycket starkare.
|
Mobbning eller förtryck? Om det sociala våldet
|
Maciej Zaremba skrev i DN söndagen 30 maj om grov mobbning på Ljungby Maskin, vars ägare enligt artikeln tvingat invandrare att arbeta gratis på hans gård, och även i övrigt betedde sig brutalt och med föga respekt för de anställda. Zaremba vill belysa både det enskilda fallet, och det större och möjligtvis växande problemet med vuxenmobbning på arbetsplatser. Det enskilda fallet kan jag inte säga så mycket om. Kanske stämmer alla Zarembas uppgifter. Kanske är ägaren till Ljungby Maskin en brutal översittare. Kanske sadist eller psykopat, eller bara okänslig. Kanske handlar det mest om pengar. Men när Zaremba i slutet av sin artikel försöker lyfta det hela till en mer generell nivå bränner det till. Här skisseras en vidare, mer civilisatorisk kritik.
|
En trappa – men vart? Eller: vad kan vi lära oss av Led Zeppelin?
|
Jon Wittrock
|
Längd:
|

Ganska mycket, förstås. Exempelvis hur en grupp genialiska musiker får fram ett tungt sound utan att låta (alltför) fåniga. Hur omöjliga texter, dubbelgitarrer och tantfrisyrer går utmärkt ihop med coolhet. Men också en del annat.
|
En drömlik kommentar om riksdagsvalet 2010
|
Hannu Komulainen
|
Längd:
|

Det var ett ju överraskande besked som kom 1 april, att riksdagspartierna beslutat sig för att gå samman i ett gemensamt parti, ”Folkets Väl”. Motivet sades vara att de tröttnat på att käbbla om småfrågor i valkampanjerna. ”Några kronor hit och dit i bidrag och skattenivåer, det löser vi på vanligt svenskt sätt internt inom vårt nya parti.” Den stora frågan man vill fokusera på, sades istället vara den bristande jämlikheten på nationell och global nivå.
|
Kärlekens död?
|
Jon Wittrock
|
Längd:
|

Hegel skrev om konstens slut och Nietzsche tvekade inte att tala om ”Guds död”. I det första fallet är jag beredd att ge Georg Wilhelm Friedrich rätt: konsten har verkligen förfallit till någonting som knappast kan leva upp till några upphöjda anspråk längre. Vad gäller Gud är jag inte lika säker. Men kanske skall vi ställa frågan om nästa upphöjda ideal: kärleken.
|
Det fundamentala dödshotet
|
Lars Vilks
|
Längd:

|

Lars Vilks fick den 4 januari ett nytt dödshot genom en telefon från Somalia. Den teckning av profeten Muhammed som rondellhund som han gjorde sommaren 2007 skapar alltjämt reaktioner.
|
Mördaren Zethraeus och familjefadern Zethraeus: vem sonar brottet?
|
Adam Svensson
|
Längd:

|

Tommy Zethraeus sköt ihjäl fyra personer en decembernatt 1994, och dömdes senare till livstid i fängelse. Nu, drygt 15 år senare, vill han få sitt straff tidsbestämt. Att någon som har begått ett brott ska straffas för detta betraktas av många som rättvisans kärna. Begrundar man vad relationen mellan straff och att sona ett brott är, så framträder dock hur otydliga och godtyckliga de principer enligt vilka brottslingar straffas egentligen är. Zethraeus fall aktualiserar en debatt om hur man bör bestraffa brottslingar, och hur detta påverkas av tidsaspekten.
|
Avatar på villovägar
|
Jon Wittrock
|
Längd:
|

”Avatar” är en film som med ny 3D-teknik försöker slunga oss in i en främmande värld, en måne kring en planet någonstans i rymden, som präglas av en konflikt mellan människorna, som är där för att idka rovdrift på naturen i jakt på ett dyrbart mineral, och en exotisk urbefolkning, som hellre lever i enkel harmoni med naturen. Dessutom har de blå svansar och är mycket bra på att klättra i träd. Men det märkliga med denna film är inte bara att den använder sig av hypermodern teknik för att kritisera tekniken, utan också att filmens ”natur” så tydligt utgör en metafor för – tekniken.
|
Om ansvar
|
Ylva Ingemarsson
|
Längd:
|

Vem har det yttersta ansvaret för att jag överlever? Är det jag själv – eller är det samhället jag lever i? När jag skriver överleva så menar jag överleva. Det handlar inte om rätten till ett bra jobb, yttrandefrihet eller kärlek. Utan vem är det som ska se till att jag inte svälter eller fryser ihjäl?
|
Pregnant Pussy: om pedofilin och samtiden
|
Jon Wittrock
|
Längd:

|

”Pregnant pussy is the best you can get, fucking the bitch while her baby’s sucking dick.” Underground Kingz låt ”Pregnant P***y” är förmodligen den vulgäraste jag någonsin hört, i alla fall med avseende på texten. Den är helt enkelt så fruktansvärd att man tvingas konstatera att det hela är ett sorts absurt skämt, som leder över i ett gapskratt. Ändå anspelar den på någonting viktigt, paradoxalt, och fasansfullt i vår egen samtid.
|
Avskaffa arbetslösheten!
|
Linus Törnkrantz
|
Längd:

|

Som alla vet finns det många negativa effekter för dem som drabbas av arbetslöshet: ekonomiska problem, känslor av att man inte behövs, man tappar den sociala gemenskapen på jobbet och man kan tappa kompetens om man är arbetslös under en längre period. Ur samhällets perspektiv går vi miste om de resurser som inte används. Det finns dock ett sätt att helt slippa dessa problem.
|
Det finns ingen kosmisk (o)rättvisa!
|
Fritz-Anton Fritzson
|
Längd:

|

Vissa människor föds utan ben och armar, andra med anlag för svåra sjukdomar och åter andra med ett utseende som för många kan vara frånstötande, medan andra människor föds fullt friska och attraktiva. Det finns en (psykologisk eller kulturell?) tendens hos människan som får många att tro att detta är orättvist medan ett fåtal kanske snarare skulle säga att det är rättvist (kanske i kraft av dessa personers handlingar i tidigare liv eller något sådant). Detsamma gäller vår attityd till naturkatastrofer som jordbävningar och vulkanutbrott. Medan vissa kanske skulle säga att det är orättvist att Haiti drabbades men inte andra delar av världen så tror andra att katastrofen var guds straff för Haitiernas synder (synder som bara gud känner till?) och därmed rättvis. Misstaget som begås här är att tro att begrepp som ”rättvisa” och ”orättvisa” är applicerbara på den här typen av händelser och fenomen. Dessa saker är varken rättvisa eller orättvisa - de bara är. Världen är varken rättvis eller orättvis till sin natur, det finns helt enkelt ingen kosmisk (o)rättvisa.
|
Om lagar och murar: Herakleitos och samtiden
|
Jon Wittrock
|
Längd:

|

Ett fragment av Herakleitos fångar någonting av politikens fundamentala dilemma: ”Folket måste strida för lagen som för stadsmuren.” Men den ”lag” det talas om är en konkret ordning, som varken är evig eller oföränderlig, och som är knuten till blodiga strider i det yttre, liksom till ofta farliga tendenser i det inre. Och tänkandet självt kan också erövras och förloras.
|
Notis om Ring P1 och djurrätt
|
Adam Svensson
och Jon Wittrock
|
Längd:
|

Med risk för att verka högtravande och elitistiska: den som lyssnar på exempelvis ”Ring P1” möts uppenbarligen av inslag av varierande kvalité. Självklart ska alla kunna uttrycka sina åsikter – denna princip är enligt oss en av de viktigaste i samhället – men varför kan inte public service-företagen också tillhandahålla ett riktigt kvalificerat debattforum? Inte i jakt på lyssnar- eller tittarsiffror eller för att erbjuda maximal underhållning, utan bara för att vi tycker det är väldigt viktigt.
|
Einstein och behovet av auktoriteter
|
Adam Svensson
|
Längd:

|

Albert Einstein – geniet. Det står utom allt tvivel att Einstein var en av de största tänkarna inom fysiken på 1900-talet. Kanske någonsin. De bedrifter han stod för revolutionerade ämnet fullständigt, och hade därigenom också konsekvenser för samhället i stort. En fråga måste dock ställas: har inte Einstein överskattats ifråga om sin politiska relevans?
|
Kommentar på konsumtionsknullarnas debattinlägg
|
Fredrik Bensch
|
Längd:

|

Den senaste tidens löp i blaskpressen har rapporterat om golfaren Tiger Woods otrohetsaffärer och hans svenskfödda fru Elin Nordegren, varför historien också i Sverige har alstrat ett massmedialt värde. Även i ett antal debattprogram i TV har frågan satts på agendan, men den har då, vilket också är av större intresse, glidit över i en fråga om huruvida monogami eller polygami är att framlyfta såsom ideal. Diskussionen har varit full av medvetna eller omedvetna missförstånd och ytliga poänger. Debatten fördes redan på 1960-70-talen, men självdog då de som förespråkade polygami ofta föll i egen fälla. Nu förs den företrädelsevis av personer i tjugoårsåldern, och som det verkar, i tron om att de torgför något nytt.
|
”Zombieland”: en komprimerad tolkning
|
Jon Wittrock
|
Längd:
|

Så har även jag sett ”Zombieland”, filmen som blivit en oväntad succé i USA. Enligt de flesta kritiker handlar den om – just det: zombies. Det vill säga människor som förvandlats till hjärndöda monster med ett enda mål: mat. I människoform. Zombierna är med andra ord väldigt hungriga, och ganska farliga. Men detta är bara filmens ytskikt – finns det en djupare mening?
|
Ledans eko
|
Uljana Akca
|
Längd:

|

Hur ser litteraturens framtid ut? Vilken är den berättelse som under de kommande åren ska bli alltmer angelägen att skildra? "Parasiten" av Fredrik Ljung är en delvis självbiografisk roman som utkom förra året och passerade relativt obemärkt, men som – helt och hållet oavsiktligt – står ensam i sitt slag när det gäller att synliggöra 00-talets skick och all den smärta som är i omlopp.
|
Löneförhandling: att få det man förtjänar?
|
Adam Svensson
|
Längd:
|

I dessa ekonomiska kristider har diskussioner om lönesättning och löneförhandling tagit större och större plats i våra medier. Den genomgående tanken verkar vara att vi som individer ska lära oss att förhandla för att få upp lönen. I denna diskussion slås man av hur snedvriden synen på relationen mellan lön och prestation har blivit.
|
I själens och psykets gränsland. Belyst genom Schopenhauer och Freud

Konflikten mellan psykoanalysen och den medicinska psykiatrin brukar med jämna mellanrum komma upp till ytan. I mångt och mycket är det en konflikt mellan materialism och idealism, där man från psykiatrins sida raljerar över vad man menar är psykoanalysens ovetenskapliga tillvägagångssätt, medan man från psykoanalytikernas sida menar att även om man från psykiatrins sida genom medicinering botar de psykiska symptomen, så tar man inte itu med dess etiologi eller det som ger upphov till att nya symptom bildas.
|
Politikens floskler: språkets makt över politiken

Orden ”rättvisa” och ”frihet” har centrala positioner i det politiska samtalet. Många ser dem som de kanske mest värdebärande orden i detta sammanhang. Samtidigt är det ibland lite svårt att sätta fingret på vad de egentligen betyder. Jag vill här påstå att deras respektive betydelser är diffusa och att de ofta används som retoriska slagträn. Den som är bäst på att använda dem vinner också många politiska poänger.
|
Vattenfall och ideologierna
|
Hannu Komulainen
|
Längd:
|

Den politiska kalabaliken kring Vattenfall den senaste tiden är svår att förstå i ljuset av den ideologiska retoriken hos aktörerna. Vad är det som sker i det som synes ske?
|
Dåtid och framtid. Det duala laborerandet. Om 1800-talets borgerliga stenstad

De sociala, ekonomiska och politiska omvälvningarna under 1800-talet, urbaniseringen, industrialiseringen, den tekniska utvecklingen, liberaliseringen på en rad områden, kom att skapa nya funktioner och ändamål, nya föreställningar och förhållningssätt. Men hur hanterade man situationen? Ett dualt laborerande tog vid, vilket nutidens stadsbyggnadsdoktriner förbjuder. Det korta minnets påbud och glömskans gladeliga befrielse anses nyskapande. Eller snarare; den skapar nya problem, och förkastar tidigare lösningar. På 1800-talet gjorde man ofta tvärtom.
|
Om att lämna det trygga cirkelresonemanget i genusdebatten
|
Uljana Akca
|
Längd:
|

Är det genusinkorrekt att köpa skor som smärtar? Är det genusinkorrekt att skaffa barn vid 20? Vilka val ska vi göra, vilka vägar ska vi välja för att hamna på fredad mark?
|
Regeringen Reinfeldt och kvartalstänkandet
|
Adam Svensson
|
Längd:
|

I ekonomivärlden har allt fler röster höjts för att komma till rätta med de negativa konsekvenserna många tror att så kallat "kvartalstänkande" leder till. Trots de många intressanta parallellerna mellan ekonomivärlden och den politiska världen så hör man sällan samma typ av kritik riktad mot politiker. I motsats till Carl Rudbeck vill jag betona att de problem som ett sådant kvartalstänkande leder till är betydande även inom politiken.
|
Samtidens motsättningar saknar definitioner
|
Ilan Sadé
|
Längd:

|

De politiska partierna skapades i de flesta fall i en annan tid. De viktiga motsättningarna då är förmodligen mindre viktiga idag. Därför brister det i förmågan att urskilja dagens och morgondagens viktiga spänningsfält.
|
Vad lär oss Josef Stalin om framtiden?
|
Abe Bergegårdh
|
Längd:
|

Historien beskrivs oftast som en naturlig och självklar väg fram till nuet, när verkligheten snarare var en vindlande stig genom snår och skog. För att kunna begripa dagens Europa måste man förstå dess tillkomst och då åsyftas inte den tillrättalagda varianten om herrarna som var trötta på krig och elände (med tanke på att dessa statsmän samtidigt förde brutala krig i kolonierna). Om man lyfter fram de alternativ som negligerades blir det också klarare att framtiden inte är given.
|
Rättigheten som institution
|
Adam Svensson
|
Längd:

|

Rättigheter fungerar som en viktig institution i svensk politik och ekonomi. Utan detta begrepp skulle vi alldeles säkert inte haft den materiella utveckling som vi har haft i västvärlden hittills. Samtidigt ifrågasätts vanligtvis inte begreppets betydelse.
|
Om världens undergång

Rädslan för växthuseffekten och andra globala kriser riskerar både att vitalisera och att kväva samhällsdebatten. Apokalyptiska visioner slår lätt över i uppgivenhet eller i drömmar om orealistiska framtida utopier, medan en tillkämpad känsla av normalitet hotar att förblinda oss eller göra oss cyniska. Ett rimligt förhållningssätt kombinerar en öppenhet inför både risker och möjligheter med insikten att våra uppskattningar kring en framtida händelseutveckling utgör provisoriska skisser, snarare än fastställda dogmer.
|
Att agera under osäkerhet: kollektivistiska och individualistiska synsätt på klimatproblematiken
|
Fritz-Anton Fritzson
|
Längd:
   
|

De politiska åtgärder som ofta föreslås som lösningar på klimatproblematiken kommer att innebära högre skatter, ökad makt för politikerna på den enskildes bekostnad samt att vår konsumtion skall kontrolleras och beskäras på en mängd olika sätt i syfte att "rädda klimatet". Jag lyfter frågan om inte den här "lösningen" är värre än själva "problemet" och antyder mer individualistiska lösningar på de problem som ett varmare klimat kan leda till.
|
Bondhustru
|
Ylva Ingemarsson
|
Längd:
|

Det var inte särskilt komplicerat att vara feminist på den tiden jag var en singel som läste genusvetenskap och bodde i en etta i Lund. Jag byggde upp en hel mängd stenhårda principer gällande jämställdhet i förhållanden. Principer som jag absolut inte kunde tänka mig att kompromissa med. Det personliga är politiskt.
|
Vem ska betala för musiken?
|
Linus Törnkrantz
|
Längd:

|

Musik är en kollektiv vara eftersom många kan lyssna på samma låt och eftersom man inte kan hindra spridningen på Internet. Därför bör musik behandlas som andra kollektiva varor: staten betalar och medborgarna får fri tillgång.
|
Brev till min kära syster Tove K.

Årets nobelpris i litteratur ger upphov till en reflektion kring litterära priser, litteraturens rang och i förlängningen frågan om litteraturens relevans överhuvudtaget i samtiden. Goethes roman "Valfrändskap" är ett exempel på klassisk litteratur, ett verk som ännu säger oss något viktigt om vår tid - men vad?
|
Tidsångest. Om arkitekten och den omoderna modernismen.
|
Fredrik Bensch
|
Längd:

|

Bilder av den modernistiske arkitekten såsom geni och kulturhjälte med särpräglade egenskaper för att tolka samhällsandan, målades under modernismens glansperiod upp. Arkitekten hade förmågor att förutse framtidens behov och skapa en arkitektur för den, att framlägga universella och en gång för alla givna lösningar. Men hur gick det, och är vi idag istället på väg framåt till dåtiden?
|
Skatternas vara eller icke vara
|
Adam Svensson
|
Längd:

|

Hur ska det motiveras vilka skatter vi ska ha i Sverige? Naturligtvis kommer vi aldrig nå fullständig konsensus kring denna fråga. Denna diskussion leder som bekant ofta till upprörda känslor, vare sig man lutar åt vänster eller höger, och en konstruktiv approach som syftar till att hitta nya lösningar och analysmetoder är därför något som efterlyses. Det finns emellertid mer eller mindre tydliga sätt att förhålla sig till frågan på.
|
|
|
|