|
|
Om författaren
Namn: Ylva Ingemarsson
Andra texter av författaren
2009-10-11
Bondhustru
|
|
|
|
|
Om ansvar
Ylva Ingemarsson
Inskickad 2010-02-15, publicerad 2010-02-15
Vem har det yttersta ansvaret för att jag överlever? Är det jag själv – eller är det samhället jag lever i? När jag skriver överleva så menar jag överleva. Det handlar inte om rätten till ett bra jobb, yttrandefrihet eller kärlek. Utan vem är det som ska se till att jag inte svälter eller fryser ihjäl?
|
|
Bild: stock.xchng
|
En förutsättning för överlevnad är någon slags försörjning. Det svenska samhället ställer upp i ganska många situationer. Om jag blir sjuk kan jag få pengar av staten, om jag blir arbetslös kan jag få a-kassa och har jag inte rätt till något på de övriga ställena kan jag få pengar från kommunen i form av socialbidrag. Min förenkling är provocerande grov. Det finns mängder med sjuka människor som inte får sjukpenning, arbetslösa som inte får a-kassa och folk utan pengar som blir nekade socialbidrag. Trots detta finns det en stark tro bland många av oss som bor här att det finns ett skyddsnät som kommer att fånga upp mig om jag skulle falla. Denna tro blir ibland så stark att det blir en övertro. Jag funderar inte så mycket på vilka skyldigheter jag har utan mer på mina rättigheter. För att få rätt till ovanstående ersättningar krävs det motprestationer. Jag måste själv ta reda på vilka de är om jag råkar illa ut – och helst innan dess. Men tänk om jag missar mina skyldigheter och därmed står utan pengar? Ska jag stå mitt kast och själv ta ansvar eller ska samhället trots allt komma till undsättning och rädda mig? Vi behöver bara gå tillbaka hundra år, egentligen inte ens så länge, för att hitta ett helt annat Sverige. Då fick man se till att man försörjde sig. Om man inte kunde detta fick man i många fall förlita sig till omgivningens välgörenhet. Självklart var det många som for illa. För att svenskarna skulle få det lättare infördes en massa förbättringar under 1900-talet; barnbidrag och pension och föräldraförsäkring och allt vad det var. Det är en massa bra saker som vi självklart behöver fortfarande. Vi vaggades vi in i en trygghet där vi kanske fortfarande slumrar, samhället tar hand om mig vad som än händer i motsats till hur det var förr i världen. Min mormor levde i det gamla samhället och jag i det nya. Hon var förtvivlad när hennes föräldrar bestämde att hon skulle arbeta på en gård för hon visste hur tungt arbete det skulle bli. Ändå fanns inte alternativet att tacka nej, för henne var det självklart att ta det arbete hon fick för att försörja sig. Jag däremot, var under en period arbetslös men sökte inte ALLA jobb. Visst sökte jag arbete så att Arbetsförmedlingen var nöjd och jag fick min a-kassa, men det fanns ju en hel del lediga jobb som jag säkert skulle kunna ha fått om jag bara sökt. Nu VILLE inte jag jobba med telefonförsäljning och då sökte jag inte sådana jobb. När jag sätter in det i ett större perspektiv undrar jag om det egentligen är rätt, ska samhället betala a-kassa till mig när jag faktiskt hade kunnat försörja mig själv? Det är svårt att säga att individen ska ha det yttersta ansvaret. Det finns många människor som aldrig kunnat klara sin vardag utan hjälp, visst vill vi väl att samhället ska finnas där för oss då? Det blir ganska plumpt att tala om individens ansvar i det sammanhanget. Nu finns det ju faktiskt många som skulle kunna ta ansvar för sig själva. Låt oss säga att jag har ett arbete. Är jag som individ skyldig att se till att lägga undan inför eventuella sämre tider eller ska jag kunna lita på att samhället ställer upp om jag behöver det? Om jag exempelvis är ensamstående, arbetslös och sjuk är det kanske inte så lätt att lägga undan pengar. Viktigt i sammanhanget är det faktum att vi betalar skatt. Att betala skatt kan innebära att jag ska förvänta mig hjälp från samhället men att jag själv ansvarar för mitt liv, eller också kan det innebära att samhället därmed ansvarar för min existens. Det finns många om och men i båda fallen. För säkerhets skull ser jag till att spara under de perioder när jag har det bra ifall det skulle komma perioder när det blir sämre. Den dag det går riktigt illa hoppas jag att mina besparingar och samhället kan hjälpas åt att klara livhanken på mig.
|
2010-02-15 21:10
Det är inte helt orimligt att tänka sig att det är bra, inte bara för dig, utan även för det övriga samhället, att du inte arbetade som telefonförsäljare. Åtminstone om du, under den tid a-kassan medverkade till din överlevnad, letade efter mera stimulerande jobb och ägnade dig åt kompetensutvecklande fritidsaktiviteter. Kanske till och med om du läste veckotidningar och spelade tv-spel, och därigenom lyckades undvika att fastna i telefonförsäljaryrket, där du troligen inte skulle gjort någon större samhällsnytta.
Det är å andra sidan inte heller orimligt att tänka sig att din samhälleliga försörjning bara kostade pengar, och inte gjorde vare sig till eller från, eftersom du ändå skulle sökt dig till en annan bransch efter en kort tid. På individnivå är det naturligtvis omöjligt att veta, men även i större grupper är det svårt att till fullo överblicka effekterna av ett trygghetssystem. Personligen tror jag dock att det är positivt att en arbetslös person får tid på sig att hitta en fortsatt karriär inom ett område där han eller hon vill arbeta. Om inte annat gör det människor lyckligare, vilket i sig är värt en hel del.
Apropå lycka ska vi inte heller glömma bort den irritation du undvek att orsaka andra människor, genom att välja bort att ringa upp dem vid middagstid för att sälja en prenumeration på skotskrutiga strumpor.
2010-02-15 21:24
Haha, ja Joakim, det där sista håller jag helt med om! Tack för det Ylva...jag avskyr när det ringer folk och frågar utan att jag bett om det. Vad gäller överlevnaden menar jag att det är den politiska gemenskapens ansvar. Men att denna också bör ställa betydligt strängare krav än idag, i många olika sammanhang, d.v.s. kriterierna för medborgarskap borde enligt min mening skärpas avsevärt.
Ska du söka alla jobb du kan få? Intressant fråga! Om du nu får a-kassa kan man ju inte mena att det är orimligt att du då antas göra vad du kan för att få jobb igen. Å andra sidan tycker jag Joakim framför vissa synpunkter som ter sig rätt rimliga: kanske är det bättre om du ägnar den tiden åt att verkligen hitta ett bättre jobb - bättre för både dig och oss alla.
Och så slipper vi ju de där irriterande samtalen, som sagt...
2010-02-16 01:02
Jon, vilken typ av strängare krav bör den politiska gemenskapen ställa i sådant fall? Hur tänker du kring medborgarskap? Jag blir nyfiken över vad du har i bakfickan.
Ylva, jag funderar lite kring den här uppdelningen i individen kontra "samhället". Kan man inte tänka sig andra kollektiva sammanslutningar såsom t ex familjen, släkten eller någon annan kollektiv enhet med gemensamt ansvar, istället för "samhället"? När jag tänker på hur det var för hundra år sedan så utgjorde ju släkten ett enormt nätverk, innefattande många syskon med respektive och familjer, och i runda slängar kanske mellan femtio och hundra kusiner. Kanske att man inte var fullt så utlämnad åt sig själv som man kan tro. Och ofta har ju staten arbetat aktivt för att splittra denna gemenskap historiskt sett genom att exempelvis införa förbud mot kusingifte osv. Och då måste ju samhället ha något bättre alternativ att erbjuda, som gör det värt att lämna gamla "trygghetssystem" för nya sådana, vilket väl också på sätt och vis varit fallet.
2010-02-16 11:28
Läste härmodagen ett citat av Malthus apropå detta:
"A man who is born into a world already possessed, if he cannot get a subsistence from his parents on whom he has a just demand, and if the society does not want his labor, has no claim or right to the smallest portion of food, and, in fact, has no business to be where he is. At Nature's mighty feast there is no vacant cover for him. She tells him to be gone, and will quickly execute her own orders."
2010-02-16 18:00
Både individen och samhället skulle säkert tjäna på om telefonförsäljningen upphörde. Om man någonsin ska lyckas med detta krävs det nog att människor får möjlighet att välja bort detta alternativ.
Intressant med familjens och släktens betydelse som minskat i takt med att samhällets ansvar ökat. Ska fundera vidare på detta. Hörde förresten precis på nyheterna där kritik framfördes mot att om en person sökte socialbidrag räknades sambons studiemedel som en tillgång för hushållet och kunde därför medföra att den sökande inte var berättigad till försörjningsstöd. Hade det varit för länge sedan hade det varit självklart att hushållet sågs som en enhet. Nu räcker ju inte ett studiemedel långt för att försörja två personer, ska fundera vidare även på var jag står i denna fråga.
2010-02-16 19:24
Ylvas frågor är ju inte hypotetiska eller filosofiska. Reglerna har ju som bekant ändrats av alliansregeringen. Vad jag förstår fanns tidigare bestämmelsen om att den som har sjukpenning måste söka arbete efter en viss tid på hela arbetsmarknaden, i hela Sverige. Men hänsyn skulle tas till faktorer som yrke, makes arbete m.m. vilket gjorde att regeln i praktiken inte slog igenom. Dagens regel som inte medger undantag, bortsett från om man kommer att dö i cancer om ett par månader, gör ett rent sadistiskt intryck. Det handlar väl om att montera ner välfärdsstaten så mycket det bara går så snabbt det går, bakom retorik om "arbetslinjen".
2010-02-16 22:16
Hannu,
"Vem har det yttersta ansvaret för att jag överlever? Är det jag själv – eller är det samhället jag lever i?"
Är inte detta filosofiska frågor, vad är i så fall filosofiska frågor? För mig framstår det som om Ylva berör vissa brännpunkter inom den politiska filosofin, även om det inte är mitt specialfält.
2010-02-17 09:25
Fredrik, jag tycker medborgarskap har blivit alldeles för mycket slentrian, någonting vi tar för givet. Nu finns inte längre allmän värnplikt för män, och vad kvarstår då? Vissa rättigheter tillkommer för den som blir medborgare i jämförelse med att ha till exempel permanent uppehållstillstånd, men vilka skyldigheter? Och vi som är födda till svenska medborgare tar medborgarskapet för givet.
Vi skulle kunna tänka oss flera olika modeller. En variant är att ingen föds till medborgare, men att man kan bli det vid en viss ålder, till exempel genom att göra värnplikt (för både män och kvinnor) som dock inte nödvändigtvis behöver vara militär. En annan variant är att vissa föds till medborgare men att man likafullt måste göra värnplikt för att behålla den statusen, alternativt för att räknas som fullvärdig vuxen medborgare och därmed ha rösträtt.
Det skulle också kunna finnas andra typer av samhällstjänst i offentlig sektor, sådant som inte kräver professionell utbildning men likväl skulle kunna vara ett tillskott för samhället. Sådan samhällstjänst skulle kunna vara obligatorisk för medborgarskap.
Man skulle också kunna tänka sig att de som inte är födda till svenska medborgare måste uppfylla vissa krav på språkkunskaper och annan grundläggande samhällskunskap. I en mening kan sådana tester ses som diskriminerande, om de bara gäller för invandrare, men inte infödda svenskar. Hur många svenskar känner till i detalj hur vårt statsskick fungerar? Varför skall i så fall invandrare testas på detta? Men språkkrav förefaller mig i alla fall rimligt för invandrare, och är säkert någonting som också gagnar dessa. Ingen riskerar ju att bli utslängd ur landet som ett resultat av att ha misslyckats på ett språktest, utan man behåller då sitt permanenta uppehållstillstånd som innan.
Som sagt, lite olika varianter...men som det är idag i Sverige tycker jag medborgarskapet blir för mycket bara en ganska kravlös teknisk fråga. Det svåra är att få uppehållstillstånd och stanna i Sverige. Att sedan bli medborgare verkar inte kräva så mycket. Och för oss som är födda till medborgare är det numera inte mycket som krävs...
2010-02-17 12:24
Ok, jag tror inte heller jag är främmande för någon form av motprestation eller aktiv handling för att erhålla medborgarskap. Fast som alltid vid sådana här typer krav uppkommer ju alltid som invänding att vi på så sätt skapar en första och andra klassens invånare.
2010-02-17 20:48
Fredrik, visst är det filosofiska frågor också. Vad jag menade var att det inte är rent filosofiska frågor idag, utan också politiskt aktuella. Åtstramningarna av reglerna drabbar dem som ligger närmast till för utslagning, medan medelklassen mutas med skattesänkningar.
2010-02-20 14:05
Jag tycker det är självklart att gemenskapen har ett ansvar att se till att alla får chansen till ett drägligt liv, vilket inte bara innebär en viss materiell basstandard, utan kanske ännu viktigare, en grundläggande mänsklig värdighet och känsla av samhörighet. Att låta "var och en klara sig själv" synes mig poänglöst - hela idén med att ha en politisk gemenskap till att börja med är ju just att man ska slippa behöva "klara sig själv". Men om gemenskapen ger alla chansen till ett drägligt, värdigt liv, bör den också kunna ställa hårda krav. Men det som förefaller mig lite märkligt med alliansens politik är att man går på den hårda arbetslinjen, samtidigt som ingenting görs för att faktiskt se till att det finns jobb att söka. Då blir det ju orimligt. I dagens Sverige är det fullt möjligt att vara ambitiös, ha en bra utbildning, vara flitig, noggrann, ansvarsfull osv - och ändå finna det nästan omöjligt att få ett jobb. I det läget borde gemenskapen göra någonting. Antingen kan man, som i Danmark, göra arbetsmarknaden flexiblare i hopp om att på så sätt skapa fler jobb. Eller, som i Sverige under 80-talet, anställa fler i offentlig sektor. Men det konstiga är att regeringen gör varken eller: man vill absolut inte bedriva den sorts aktiva politik som bedrevs av SAP på 80-talet, men man vågar heller inte stöta sig med facken, och göra det lättare att anställa och avskeda människor. Och då blir resultatet denna märkliga inkonsekvens, att man ställer krav utan att erbjuda motsvarande, fungerande möjligheter. Jag menar att rimligheten bör vara vägledande i så stor utsträckning det går, snarare än "marknadens" upp och nedgångar, som är omöjliga att förutse och ändå ofta drivs av människornas lägsta, mest basala begär. Det finns ingen anledning att dessa skall tillåtas fullständigt styra våra liv. Bättre då att försöka låta förnuftiga, gemensamma överväganden vara vägledande, i så stor utsträckning detta är möjligt.
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera.
|
|
|
|
|
|
INTRYCK - Texter av Auditas medlemmar
Tankar kring attacken mot KDU i Lund
|
Adam Svensson
och Fredrik Bensch
|
Längd:

|

Valarbetare för Kristdemokraternas ungdomsförbund, KDU, blev nyligen attackerade av en grupp unga män. Attacken ger naturligtvis uttryck för en antidemokratisk hållning som borde vara oförsvarlig. Men är den det? Finns det något sätt att rättfärdiga en sådan handling i dagens Sverige?
|
Vänstervridning och politisering: folkhemsfilosofin och öppenheten
|
Jon Wittrock
|
Längd:
|
|
Svante Nycander skriver i en artikel i DN Debatt den 19 juli om ”vänstervridningen” inom delar av den svenska universitetsvärlden. Särskilt angriper han Sven-Eric Liedmans lärobok i politisk idéhistoria, ”Från Platon till kriget mot terrorismen”, som enligt Nycander ger en skev och ofullständig bild av liberala tänkare, samtidigt som den förhåller sig alltför öppet till Marx och marxismen. Vidare kritiserar Nycander en större tendens att nedtona den liberala traditionen vid de svenska universiteten och istället omfamna en ”postmodern filosofi” som ”är en reaktion mot det centrala i moderniteten, som förutsätter att verkligheten är åtkomlig för rationell analys.”
|
Vad är socialliberalism? En idéhistorisk kommentar
|
J. Mikael Olsson
|
Längd:
|
|
Under Almedalsveckan gick Alexander Bard ut och uppmanade Folkpartiet att anta en mera socialliberal linje, i motsats till den rådande "batongliberalismen". Och följande söndag beklagade Ulrika Knutsson i P1:s Godmorgon världen! att den socialliberala borgerliga vänstern tycks ha försvunnit. Personligen tror jag inte att det är många som har bildat sig en ordentlig uppfattning om vad som i grunden skiljer socialliberalism från annan liberalism. Att socialliberalismen inte är detsamma som nyliberalism är kanske många på det klara med, men eftersom vi har få riktigt renläriga nyliberaler i den svenska dagspolitiken så kommer man inte så långt med den distinktionen. Däför känns några reflektioner om socialliberalism inte helt onödiga.
|
UFON, finns dom?
|
Titeln på den här artikeln är förstås i en mening lite löjlig, eftersom svaret naturligtvis är ja – men det jag egentligen syftar på är förstås en annan fråga, nämligen: finns det utomjordingar i dessa; förekommer det bemannade farkoster från främmande världar i jordens atmosfär? Även om detta kan vi föra ett förnuftigt samtal.
|
Israels desperation visar dess inre förfall
|
Abe Bergegårdh
|
Längd:

|

Att ett nationellt befrielseprojekt övergår i auktoritärt förtryck är en alltför vanlig historisk erfarenhet som utvecklingen i Algeriet och Zimbabwe visar. Detta även inom det sionistiska projektet, men det finns en speciell tragik då man bokstavligen gått från en symbolisk extrem till en annan. Från kosmopolitism till nationalchauvinism.
|
Pornografin – mellan lusten, jaget och den yttre realiteten.
|
Fredrik Bensch
|
Längd:

|
|
Porren, detta omoraliska, förtryckande ofog! Då ämnet kommer upp på tapeten diskuteras, är mitt intryck, nästan genomgående dess etiska aspekter; om hur den produceras, på vems villkor, för vem? Men oavsett denna vilja att fördöma och moralisera, så försvinner inte behovet eller efterfrågan, och man undviker, liksom när det gäller andra områden och fält, att ta upp företeelsens estetiska och känslomässiga tilldragelser, (vare sig det handlar om eggelse eller äckel), vilka tycks vara så oerhört mycket starkare.
|
Mobbning eller förtryck? Om det sociala våldet
|
Maciej Zaremba skrev i DN söndagen 30 maj om grov mobbning på Ljungby Maskin, vars ägare enligt artikeln tvingat invandrare att arbeta gratis på hans gård, och även i övrigt betedde sig brutalt och med föga respekt för de anställda. Zaremba vill belysa både det enskilda fallet, och det större och möjligtvis växande problemet med vuxenmobbning på arbetsplatser. Det enskilda fallet kan jag inte säga så mycket om. Kanske stämmer alla Zarembas uppgifter. Kanske är ägaren till Ljungby Maskin en brutal översittare. Kanske sadist eller psykopat, eller bara okänslig. Kanske handlar det mest om pengar. Men när Zaremba i slutet av sin artikel försöker lyfta det hela till en mer generell nivå bränner det till. Här skisseras en vidare, mer civilisatorisk kritik.
|
En trappa – men vart? Eller: vad kan vi lära oss av Led Zeppelin?
|
Jon Wittrock
|
Längd:
|

Ganska mycket, förstås. Exempelvis hur en grupp genialiska musiker får fram ett tungt sound utan att låta (alltför) fåniga. Hur omöjliga texter, dubbelgitarrer och tantfrisyrer går utmärkt ihop med coolhet. Men också en del annat.
|
En drömlik kommentar om riksdagsvalet 2010
|
Hannu Komulainen
|
Längd:
|

Det var ett ju överraskande besked som kom 1 april, att riksdagspartierna beslutat sig för att gå samman i ett gemensamt parti, ”Folkets Väl”. Motivet sades vara att de tröttnat på att käbbla om småfrågor i valkampanjerna. ”Några kronor hit och dit i bidrag och skattenivåer, det löser vi på vanligt svenskt sätt internt inom vårt nya parti.” Den stora frågan man vill fokusera på, sades istället vara den bristande jämlikheten på nationell och global nivå.
|
Kärlekens död?
|
Jon Wittrock
|
Längd:
|

Hegel skrev om konstens slut och Nietzsche tvekade inte att tala om ”Guds död”. I det första fallet är jag beredd att ge Georg Wilhelm Friedrich rätt: konsten har verkligen förfallit till någonting som knappast kan leva upp till några upphöjda anspråk längre. Vad gäller Gud är jag inte lika säker. Men kanske skall vi ställa frågan om nästa upphöjda ideal: kärleken.
|
Det fundamentala dödshotet
|
Lars Vilks
|
Längd:

|

Lars Vilks fick den 4 januari ett nytt dödshot genom en telefon från Somalia. Den teckning av profeten Muhammed som rondellhund som han gjorde sommaren 2007 skapar alltjämt reaktioner.
|
Mördaren Zethraeus och familjefadern Zethraeus: vem sonar brottet?
|
Adam Svensson
|
Längd:

|

Tommy Zethraeus sköt ihjäl fyra personer en decembernatt 1994, och dömdes senare till livstid i fängelse. Nu, drygt 15 år senare, vill han få sitt straff tidsbestämt. Att någon som har begått ett brott ska straffas för detta betraktas av många som rättvisans kärna. Begrundar man vad relationen mellan straff och att sona ett brott är, så framträder dock hur otydliga och godtyckliga de principer enligt vilka brottslingar straffas egentligen är. Zethraeus fall aktualiserar en debatt om hur man bör bestraffa brottslingar, och hur detta påverkas av tidsaspekten.
|
Avatar på villovägar
|
Jon Wittrock
|
Längd:
|

”Avatar” är en film som med ny 3D-teknik försöker slunga oss in i en främmande värld, en måne kring en planet någonstans i rymden, som präglas av en konflikt mellan människorna, som är där för att idka rovdrift på naturen i jakt på ett dyrbart mineral, och en exotisk urbefolkning, som hellre lever i enkel harmoni med naturen. Dessutom har de blå svansar och är mycket bra på att klättra i träd. Men det märkliga med denna film är inte bara att den använder sig av hypermodern teknik för att kritisera tekniken, utan också att filmens ”natur” så tydligt utgör en metafor för – tekniken.
|
Om ansvar
|
Ylva Ingemarsson
|
Längd:
|

Vem har det yttersta ansvaret för att jag överlever? Är det jag själv – eller är det samhället jag lever i? När jag skriver överleva så menar jag överleva. Det handlar inte om rätten till ett bra jobb, yttrandefrihet eller kärlek. Utan vem är det som ska se till att jag inte svälter eller fryser ihjäl?
|
Pregnant Pussy: om pedofilin och samtiden
|
Jon Wittrock
|
Längd:

|

”Pregnant pussy is the best you can get, fucking the bitch while her baby’s sucking dick.” Underground Kingz låt ”Pregnant P***y” är förmodligen den vulgäraste jag någonsin hört, i alla fall med avseende på texten. Den är helt enkelt så fruktansvärd att man tvingas konstatera att det hela är ett sorts absurt skämt, som leder över i ett gapskratt. Ändå anspelar den på någonting viktigt, paradoxalt, och fasansfullt i vår egen samtid.
|
Avskaffa arbetslösheten!
|
Linus Törnkrantz
|
Längd:

|

Som alla vet finns det många negativa effekter för dem som drabbas av arbetslöshet: ekonomiska problem, känslor av att man inte behövs, man tappar den sociala gemenskapen på jobbet och man kan tappa kompetens om man är arbetslös under en längre period. Ur samhällets perspektiv går vi miste om de resurser som inte används. Det finns dock ett sätt att helt slippa dessa problem.
|
Det finns ingen kosmisk (o)rättvisa!
|
Fritz-Anton Fritzson
|
Längd:

|

Vissa människor föds utan ben och armar, andra med anlag för svåra sjukdomar och åter andra med ett utseende som för många kan vara frånstötande, medan andra människor föds fullt friska och attraktiva. Det finns en (psykologisk eller kulturell?) tendens hos människan som får många att tro att detta är orättvist medan ett fåtal kanske snarare skulle säga att det är rättvist (kanske i kraft av dessa personers handlingar i tidigare liv eller något sådant). Detsamma gäller vår attityd till naturkatastrofer som jordbävningar och vulkanutbrott. Medan vissa kanske skulle säga att det är orättvist att Haiti drabbades men inte andra delar av världen så tror andra att katastrofen var guds straff för Haitiernas synder (synder som bara gud känner till?) och därmed rättvis. Misstaget som begås här är att tro att begrepp som ”rättvisa” och ”orättvisa” är applicerbara på den här typen av händelser och fenomen. Dessa saker är varken rättvisa eller orättvisa - de bara är. Världen är varken rättvis eller orättvis till sin natur, det finns helt enkelt ingen kosmisk (o)rättvisa.
|
Om lagar och murar: Herakleitos och samtiden
|
Jon Wittrock
|
Längd:

|

Ett fragment av Herakleitos fångar någonting av politikens fundamentala dilemma: ”Folket måste strida för lagen som för stadsmuren.” Men den ”lag” det talas om är en konkret ordning, som varken är evig eller oföränderlig, och som är knuten till blodiga strider i det yttre, liksom till ofta farliga tendenser i det inre. Och tänkandet självt kan också erövras och förloras.
|
Notis om Ring P1 och djurrätt
|
Adam Svensson
och Jon Wittrock
|
Längd:
|

Med risk för att verka högtravande och elitistiska: den som lyssnar på exempelvis ”Ring P1” möts uppenbarligen av inslag av varierande kvalité. Självklart ska alla kunna uttrycka sina åsikter – denna princip är enligt oss en av de viktigaste i samhället – men varför kan inte public service-företagen också tillhandahålla ett riktigt kvalificerat debattforum? Inte i jakt på lyssnar- eller tittarsiffror eller för att erbjuda maximal underhållning, utan bara för att vi tycker det är väldigt viktigt.
|
Einstein och behovet av auktoriteter
|
Adam Svensson
|
Längd:

|

Albert Einstein – geniet. Det står utom allt tvivel att Einstein var en av de största tänkarna inom fysiken på 1900-talet. Kanske någonsin. De bedrifter han stod för revolutionerade ämnet fullständigt, och hade därigenom också konsekvenser för samhället i stort. En fråga måste dock ställas: har inte Einstein överskattats ifråga om sin politiska relevans?
|
Kommentar på konsumtionsknullarnas debattinlägg
|
Fredrik Bensch
|
Längd:

|

Den senaste tidens löp i blaskpressen har rapporterat om golfaren Tiger Woods otrohetsaffärer och hans svenskfödda fru Elin Nordegren, varför historien också i Sverige har alstrat ett massmedialt värde. Även i ett antal debattprogram i TV har frågan satts på agendan, men den har då, vilket också är av större intresse, glidit över i en fråga om huruvida monogami eller polygami är att framlyfta såsom ideal. Diskussionen har varit full av medvetna eller omedvetna missförstånd och ytliga poänger. Debatten fördes redan på 1960-70-talen, men självdog då de som förespråkade polygami ofta föll i egen fälla. Nu förs den företrädelsevis av personer i tjugoårsåldern, och som det verkar, i tron om att de torgför något nytt.
|
”Zombieland”: en komprimerad tolkning
|
Jon Wittrock
|
Längd:
|

Så har även jag sett ”Zombieland”, filmen som blivit en oväntad succé i USA. Enligt de flesta kritiker handlar den om – just det: zombies. Det vill säga människor som förvandlats till hjärndöda monster med ett enda mål: mat. I människoform. Zombierna är med andra ord väldigt hungriga, och ganska farliga. Men detta är bara filmens ytskikt – finns det en djupare mening?
|
Ledans eko
|
Uljana Akca
|
Längd:

|

Hur ser litteraturens framtid ut? Vilken är den berättelse som under de kommande åren ska bli alltmer angelägen att skildra? "Parasiten" av Fredrik Ljung är en delvis självbiografisk roman som utkom förra året och passerade relativt obemärkt, men som – helt och hållet oavsiktligt – står ensam i sitt slag när det gäller att synliggöra 00-talets skick och all den smärta som är i omlopp.
|
Löneförhandling: att få det man förtjänar?
|
Adam Svensson
|
Längd:
|

I dessa ekonomiska kristider har diskussioner om lönesättning och löneförhandling tagit större och större plats i våra medier. Den genomgående tanken verkar vara att vi som individer ska lära oss att förhandla för att få upp lönen. I denna diskussion slås man av hur snedvriden synen på relationen mellan lön och prestation har blivit.
|
I själens och psykets gränsland. Belyst genom Schopenhauer och Freud

Konflikten mellan psykoanalysen och den medicinska psykiatrin brukar med jämna mellanrum komma upp till ytan. I mångt och mycket är det en konflikt mellan materialism och idealism, där man från psykiatrins sida raljerar över vad man menar är psykoanalysens ovetenskapliga tillvägagångssätt, medan man från psykoanalytikernas sida menar att även om man från psykiatrins sida genom medicinering botar de psykiska symptomen, så tar man inte itu med dess etiologi eller det som ger upphov till att nya symptom bildas.
|
Politikens floskler: språkets makt över politiken

Orden ”rättvisa” och ”frihet” har centrala positioner i det politiska samtalet. Många ser dem som de kanske mest värdebärande orden i detta sammanhang. Samtidigt är det ibland lite svårt att sätta fingret på vad de egentligen betyder. Jag vill här påstå att deras respektive betydelser är diffusa och att de ofta används som retoriska slagträn. Den som är bäst på att använda dem vinner också många politiska poänger.
|
Vattenfall och ideologierna
|
Hannu Komulainen
|
Längd:
|

Den politiska kalabaliken kring Vattenfall den senaste tiden är svår att förstå i ljuset av den ideologiska retoriken hos aktörerna. Vad är det som sker i det som synes ske?
|
Dåtid och framtid. Det duala laborerandet. Om 1800-talets borgerliga stenstad

De sociala, ekonomiska och politiska omvälvningarna under 1800-talet, urbaniseringen, industrialiseringen, den tekniska utvecklingen, liberaliseringen på en rad områden, kom att skapa nya funktioner och ändamål, nya föreställningar och förhållningssätt. Men hur hanterade man situationen? Ett dualt laborerande tog vid, vilket nutidens stadsbyggnadsdoktriner förbjuder. Det korta minnets påbud och glömskans gladeliga befrielse anses nyskapande. Eller snarare; den skapar nya problem, och förkastar tidigare lösningar. På 1800-talet gjorde man ofta tvärtom.
|
Om att lämna det trygga cirkelresonemanget i genusdebatten
|
Uljana Akca
|
Längd:
|

Är det genusinkorrekt att köpa skor som smärtar? Är det genusinkorrekt att skaffa barn vid 20? Vilka val ska vi göra, vilka vägar ska vi välja för att hamna på fredad mark?
|
Regeringen Reinfeldt och kvartalstänkandet
|
Adam Svensson
|
Längd:
|

I ekonomivärlden har allt fler röster höjts för att komma till rätta med de negativa konsekvenserna många tror att så kallat "kvartalstänkande" leder till. Trots de många intressanta parallellerna mellan ekonomivärlden och den politiska världen så hör man sällan samma typ av kritik riktad mot politiker. I motsats till Carl Rudbeck vill jag betona att de problem som ett sådant kvartalstänkande leder till är betydande även inom politiken.
|
Samtidens motsättningar saknar definitioner
|
Ilan Sadé
|
Längd:

|

De politiska partierna skapades i de flesta fall i en annan tid. De viktiga motsättningarna då är förmodligen mindre viktiga idag. Därför brister det i förmågan att urskilja dagens och morgondagens viktiga spänningsfält.
|
Vad lär oss Josef Stalin om framtiden?
|
Abe Bergegårdh
|
Längd:
|

Historien beskrivs oftast som en naturlig och självklar väg fram till nuet, när verkligheten snarare var en vindlande stig genom snår och skog. För att kunna begripa dagens Europa måste man förstå dess tillkomst och då åsyftas inte den tillrättalagda varianten om herrarna som var trötta på krig och elände (med tanke på att dessa statsmän samtidigt förde brutala krig i kolonierna). Om man lyfter fram de alternativ som negligerades blir det också klarare att framtiden inte är given.
|
Rättigheten som institution
|
Adam Svensson
|
Längd:

|

Rättigheter fungerar som en viktig institution i svensk politik och ekonomi. Utan detta begrepp skulle vi alldeles säkert inte haft den materiella utveckling som vi har haft i västvärlden hittills. Samtidigt ifrågasätts vanligtvis inte begreppets betydelse.
|
Om världens undergång

Rädslan för växthuseffekten och andra globala kriser riskerar både att vitalisera och att kväva samhällsdebatten. Apokalyptiska visioner slår lätt över i uppgivenhet eller i drömmar om orealistiska framtida utopier, medan en tillkämpad känsla av normalitet hotar att förblinda oss eller göra oss cyniska. Ett rimligt förhållningssätt kombinerar en öppenhet inför både risker och möjligheter med insikten att våra uppskattningar kring en framtida händelseutveckling utgör provisoriska skisser, snarare än fastställda dogmer.
|
Att agera under osäkerhet: kollektivistiska och individualistiska synsätt på klimatproblematiken
|
Fritz-Anton Fritzson
|
Längd:
   
|

De politiska åtgärder som ofta föreslås som lösningar på klimatproblematiken kommer att innebära högre skatter, ökad makt för politikerna på den enskildes bekostnad samt att vår konsumtion skall kontrolleras och beskäras på en mängd olika sätt i syfte att "rädda klimatet". Jag lyfter frågan om inte den här "lösningen" är värre än själva "problemet" och antyder mer individualistiska lösningar på de problem som ett varmare klimat kan leda till.
|
Bondhustru
|
Ylva Ingemarsson
|
Längd:
|

Det var inte särskilt komplicerat att vara feminist på den tiden jag var en singel som läste genusvetenskap och bodde i en etta i Lund. Jag byggde upp en hel mängd stenhårda principer gällande jämställdhet i förhållanden. Principer som jag absolut inte kunde tänka mig att kompromissa med. Det personliga är politiskt.
|
Vem ska betala för musiken?
|
Linus Törnkrantz
|
Längd:

|

Musik är en kollektiv vara eftersom många kan lyssna på samma låt och eftersom man inte kan hindra spridningen på Internet. Därför bör musik behandlas som andra kollektiva varor: staten betalar och medborgarna får fri tillgång.
|
Brev till min kära syster Tove K.

Årets nobelpris i litteratur ger upphov till en reflektion kring litterära priser, litteraturens rang och i förlängningen frågan om litteraturens relevans överhuvudtaget i samtiden. Goethes roman "Valfrändskap" är ett exempel på klassisk litteratur, ett verk som ännu säger oss något viktigt om vår tid - men vad?
|
Tidsångest. Om arkitekten och den omoderna modernismen.
|
Fredrik Bensch
|
Längd:

|

Bilder av den modernistiske arkitekten såsom geni och kulturhjälte med särpräglade egenskaper för att tolka samhällsandan, målades under modernismens glansperiod upp. Arkitekten hade förmågor att förutse framtidens behov och skapa en arkitektur för den, att framlägga universella och en gång för alla givna lösningar. Men hur gick det, och är vi idag istället på väg framåt till dåtiden?
|
Skatternas vara eller icke vara
|
Adam Svensson
|
Längd:

|

Hur ska det motiveras vilka skatter vi ska ha i Sverige? Naturligtvis kommer vi aldrig nå fullständig konsensus kring denna fråga. Denna diskussion leder som bekant ofta till upprörda känslor, vare sig man lutar åt vänster eller höger, och en konstruktiv approach som syftar till att hitta nya lösningar och analysmetoder är därför något som efterlyses. Det finns emellertid mer eller mindre tydliga sätt att förhålla sig till frågan på.
|
|
|
|